Att salta en mimare

Nu har jag varit och tränat step. Till skillnad från den förra gången då det kändes som ambitionen var att spela in en musikvideo så var det nu enkel koreografi (förhållandevis - för en så ograciös varelse som jag är ingen koreografi lätt) som man kunde hänga med i även om man var… ja, om man var jag, liksom.
Jag är klumpig, så är det bara. Jag går in i saker, utan att ens tänka på det (Johan brukar påpeka det, annars märker jag det inte förrän jag ser blåmärkena), jag river ner saker, välter omkull saker… och oftast när jag ska gosa med Johan så lyckas jag samtidigt göra honom illa - när jag ska smeka honom över kinden så petar jag honom i ögat, när jag ska krama honom så drar jag i håret och när jag vill tåflirta så river jag honom med stortånageln. Oavsiktligt naturligtvis, vilket är desto värre.
Jag är helt enkelt sjukt osmidig. Viktminskningen har inte medfört någon som helst skillnad för detta. Så jag kan behöva träna lite sånt här, som kräver att man får lite koll på hur kroppen rör sig egentligen. Vem vet, kanske även jag kan sluta gå in i saker? Mina ben ser säkert finare ut utan blåmärken.

Mitt i korridoren till aerobicsalen stod en hink med texten "rör ej denna hink", vilket såg lite märkligt ut. Förklaringen kom i och med ett *plonk* från taket. Så seriöst liksom… dyrt fint gym, och så läcker taket vid snösmältningen.

Passet gick FORT kändes det som. Jag hann börja undra om jag verkligen skulla orka med hela passet igenom, när jag insåg att det redan hade gått 50 minuter. Så ja, jag orkade hela passet igenom. Styrkebiten var ganska kort, vilket var lika bra - det brände ordentligt i magen igår på vattengympan så jag kände mig inte så redo för en miljon situps idag. Men det var kul att ligga där och göra situps till tonerna av "boulevard of broken dreams" framfört av gammelsmurfen (instruktören höll på och lekte med pitchen så att tempot skulle passa exakt till det vi höll på med).

Ringde Storebror på vägen hemåt och gratulerade på födelsedagen. Han hade tydligen varit och tränat med Lillebror idag… min tankspridda lillebror som inte ens kom ihåg att det var födelsedag. Så där fick han inget grattis iaf. Han gillade presenten från oss (och mamma som fyllde år i lördags gillade sin), vilket gjorde mig glad.

Promenerade till centrum för skojs skull, handlade typ en deo och ett salladshuvud, och gick sen hemåt. Träffade en kursare på halva vägen, en kursare som vi kan kalla Skägg. Eller nej förresten, jag har tre kursare som förtjänar namnet Skägg, så vi kan kallade dem Svartskägg, Vikingaskägg och Överläkarskägg. Det här var Svartskägg. Han och en annan kursare har gjort projektarbete på akut- & katastrofmedicin, som jag, så vi har setts lite då och då, trots att de tekniskt sett numera är mina yngrekursare iom att de har haft studieuppehåll och går en termin under mig. Trevliga människor!

Så, nu är jag hemma, tillbaka till tv-soffan där jag trivs som bäst (tyvärr). Imorgon ska Ace och jag sitta på medicinska biblioteket hela dagen och plugga, det känns iaf bra. Och på fredag blir det gympa, sen vattengympa på lördag och om jag orkar det så kör jag ett styrketräningspass på söndag. Yeah!

Till slut har det blivit sol även här. Inte en sekund för tidigt! Den tittade fram redan igår, mitt under vattengympapasset. "Åh, kom igen, öka! Titta, nu skiner solen, visst är det härligt! Kicka! ÖKA! ÖKA!" Väldigt peppande…

Och idag när jag slog upp ögonen så blickade jag rakt ut på en vacker blå himmel. Frukosten (bestående av ett glas vitamineralbrus, för jag var inte så sugen på frukost) intogs ute på balkongen i sällskap av kisse #1 och till slut även kisse #2. Och Johan förstås (som faktiskt åt en riktig frukost). Det var varmt och skönt därute, solen strålade på utan hejd, och det enda som möjligen kunde dämpa humöret var det faktum att våra nyinflyttade grannar på våningen under röker på sin balkong så att det stinker rök upp till oss. Speciellt irriterande på kvällen när jag har fönstret öppet och sovrummet helt plötsligt luktar cigarettrök. Så JÄVLA ÄCKLIGT! Nu är vi alltså ansatta av cigarettrök från två håll, både balkonghållet och så från hallen, eftersom våra grannar på samma våning är ett par läskiga kedjerökande gammelknarkare som numera verkar vara i princip byggda av nikotin - så fort de har sin dörr öppen i mer än en minut så luktar det rök inne hos oss.

 Men åter till balkongidyllen: det känns underbart att ha balkongen färdigt innätad så att kissarna kan vara därute med oss. Nu återstår bara lite mer rekvisita: ett kattklösträd, lite amplar med blommor i, ett par billiga trasmattor, och en rund duk till bordet. Och så ska vi ställa undan grillen som vi ändå aldrig använder, och rensa bort lite onödiga prylar som har hamnat där "tills vidare". Skrotupplag, no more!

Två avsnitt i rad av Grey’s Anatomy igår. Fan, den blir bara bättre och bättre! Jag spelade in det sista och såg alldeles nyss - hade inte haft något emot att se ett till, eller kanske två. Visst, realismen är väl… ja, det känns väl lite såpopera, med alla saker som händer (även om den medicinska realismen väl är ungefär på den nivån sjukhusserier brukar befinna sig). Men det spelar liksom ingen roll, den är såpass bra och ändå nyanserad.

Min favorit är Cristina Yang, spelad av Sandra Oh - hela anledningen till att jag började titta på serien var att jag läste en intervju med henne i Bust där hon och serien prisades. Hon verkar vara en cool person, som hade rätt mycket intressanta grejer att säga. Till exempel uttalade hon sig om det här att asiatiska skådespelare hamnar i roller som vilken asiatisk nationalitet som helst, till exempel i En Geishas Memoarer där huvudpersonerna är kineser som spelar japaner. Hennes poäng var att det inte spelar någon roll, eftersom samma sak händer med ALLA roller - när man vill att någon ska spela europé så tar man ju allt som oftast in en amerikan som får träna in en brytning, snarare än att gräva fram en skådespelare från just det landet. Så varför inte göra samma grej med asiater?

Hennes roll är så underbar, jag avgudar den där cyniska bitska stilen hos en tjej. Något att se upp till, kanske.