Att salta en mimare

Vi kom in till stan i väldigt god tid för bion, så jag passade på att skaffa ett nytt läppstift inne på Åhlens. Min makeup brukar vanligen bestå av en noggrant utförd ögonmakeup med flera nyanser osv, och sen som en eftertanke brukar det bli nåt diskret på läpparna, typ läppglans i en rosa nyans. Men efter mitt lilla experiment med 40´s retro efter sminktips i BUST så har jag insett att diskret ögonsmink + starkt läppstift passar mig bra också. Problemet är bara att jag inte har så mycket smink i den vägen, det jag har kört hittills är en läppenna och läppstift från Body Shop, som faktiskt är av rätt usel kvalitet. Sminket därifrån är generellt rätt kasst, med vissa undantag.

Ingen har väl undgått att se reklamen för MaxFactors "Lipfinity" där man på olika sätt demonstrerar hur totalt orubbligt detta läppstift är, typ genom att tjejen äter en bakelse som ser ut att bestå av vispgrädde på en rostfranska eller att hon drar sina läppar mot en killes bländvita skjortkrage utan att lämna spår. Naturligtvis tror jag inte på sån reklam. Ingen tror väl på sån reklam? Lika lite som man PÅ RIKTIGT tror att man får vingar av Red Bull. Jag antog helt enkelt att det satt hyfsat bra genom att att vara fetare och mer pigmenttätt än andra läppstift.

Så fel jag hade.

Jag försökte hitta rätt nyans på läppstiftet genom att måla lite på ovansidan handen. Efter att ha testat en 5-6 olika läppstift av varierande nyanser och märken så bestämde jag mig för ett och gick till kassan och betalade. Vid kassan har de även servetter som man kan torka av sig testat smink med. Så jag började gnugga på min handrygg… gnuggade och gnuggade och gnuggade. Ett par av fläckarna försvann, de som inte var Lipfinity. De som var Lipfinity stannade kvar, helt oförändrade. Vilket inte var så himla trevligt med tanke på att jag såg ut som att jag var skottskadad i handen. Inne på biografen så smet jag in på toa och försökte tvätta bort det med tvål, helt utan resultat (jag lyckades gnida ut fläckarna lite så att jag såg ännu blodigare ut). Kombinationen av tre olika röda nyanser lyckades verkligen framställa en effekt av totalt blodbad.  

Men på läpparna är jag glad att det sitter iaf. Helt otroligt egentligen, det är som nagellack, fast för läpparna. Det följer med en slags läppglans man ska ha ovanpå också, annars ser det rätt matt ut. Rätt coolt faktiskt, man KAN äta vispgrädde och hångla med skjortkragar utan att det rubbas från läpparna. Jag misstänker att det var sånt Kate Beckinsale hade i filmen vi såg, för hon gick flera dygn med samma läppstift utan att det rubbades alls. Jodå, det var på riktigt. Krossa inte mina illusioner.

Filmen ja. Vissa saker noterade jag under filmen, som jag gärna vill delge min omvärld:

1. Om en man suger blod från en kvinna så måste det accompanjeras av stönanden och knull-liknande kroppsrörelser. Det bara är så.
2. Det mest effektiva sättet att måla över en stor fönsterruta är att klösa upp färgburk efter färgburk och sen slänga färgen på fönstret. Penslar är för pussies.
3. Fåglar kan inte flyga baklänges. Fladdermöss kan inte flyga baklänges. Flygplan kan inte flyga baklänges. Men vampyr-varulvshybrider med vingar kan flyga baklänges.
4. Vampyrer (och hybrider) har antingen penisar i navelhöjd eller penetrerbara navlar (nåt var MYCKET skumt med den där sexscenen).
5. Om man livnär sig på att dricka blod så är det en stilmässigt dum ide att ha skägg. Blodigt skägg ser äckligt ut.

Fanns mycket intressant att se. Men hoppas att jag inte låter negativ - filmen innehöll trots allt den coolaste störtande-helikopter-scenen jag sett hittills. Tätt följt av den coolaste (och enda) vampyr-varulvshybrid-blir-köttfärsad-av-fallen-helikopters-rotorblad-scen jag någonsin sett. Kick ass! Och Kate är snygg i sina läderkorsetter.

Idag började vi klockan ett, vilket innebar en lång skön sovmorgon för mig, ända till tiosnåret. Härligt! Gick upp i lugn och ro, tittade på Top Model Sverige som jag spelat in från igår och åt fil med björnbär och blåbär. En soft, härlig morgon. Som tyvärr sakta övergick i en frenetisk stress när jag insåg att jag hade softat lite väl mycket och att jag riskerade att bli sen. Så jag stampade iväg mot Idrottsmedicin där vi idag skulle få beskåda en bentäthetsmätning av det mer sofistikerade slaget. Jag kom dit tio minuter innan vi började vilket i min neurotiska värld innebär att man är ett par sekunder från att vara sen. Jag är ALLTID i tid.

Bentäthetsmätningen var intressant, vi fick se en demonstration på en patient och sen lite resultatpapper från tidigare patienter som fick representera ytterligheterna: en anorektiker, en gravt överviktig person och en elitidrottare. Elitidrottaren hade 9% fett, den överviktiga personen hade 60%. Anorektikern hade 4%. Det var dessutom en kvinna, där man inte tolererar lika lågt kroppsfett. Under 10 är inte bra, om jag minns rätt. Vi passade även på att mäta och väga oss, bara för att det fanns typ världens mest exakta våg och längdmätningspryl där. Jag är 174 lång, vilket jag redan visste. Vikten var också som den är när jag väger hemma.

Jag dröjde mig kvar och snackade lite med personen som hade hand om mätningarna och frågade lite om man kunde få komma dit på remiss som kontroll efter operationen. Han tyckte att det var en jättebra idé och uppmanade mig att få en remiss antingen från vårdcentralen eller nån kirurg. Blir nog vårdcentralen då, jag känner inga kirurger. Så det har jag tänkt göra. Jag skulle gärna vilja veta min fettprocent, enbart BMI säger ju inte allt.

Sen gick vi till sjukhuset och åt lunch (vid tvåtiden… rätt sen lunch!). Jag kände mig så hungrig att jag dumt nog lät bli att be om en barnportion (vilket jag annars alltid gör - det är billigare och rätt storlek för mig). Självklart orkade jag inte äta upp den. Onödigt, onödigt.

Föreläsningen skulle börja tre, typ. Eller nåt åt det hållet. De har flyttat om föreläsningar till förbannelse, så ingen vet längre nånting, inte ens föreläsare eller kurssekreterare. När klockan var tio över tre så dök kurssekreteraren upp och upplyste oss att föreläsaren som skulle ha 16:15-17-föreläsningen befann sig på flygplatsen "ungefär nu… så han kanske hinner". Åh vad bra. Om föreläsaren befinner sig i en annan stad så kanske de kan meddela oss det i förväg? Hon frågade vem vi skulle ha mellan 15:15-16 och fick till svar en komplicerad och virrig förklaring om att en föreläsare skulle haft föreläsning om smärtbehandling vid cancer nån dag, men istället dök det upp en dietist och föreläste om något annat så det antogs kollektivt att smärtbehandlingen då istället skulle hållas då dietistföreläsningen låg på schemat dvs idag mellan 15:15-16. Så hon gick och sökte den föreläsaren, och till allas stora förvåning så dök han faktiskt upp. Det var en intressant och bra föreläsning. Kanske inte så mycket ny information men ändå väsentligt att få en sammanfattning i detta viktiga ämne.

Medan vi väntade för att se om nästa föreläsare skulle dyka upp så passade kursrepresentanter på att diskutera gruppindelningen med oss. Klassen ska indelas i två nya grupper till hösten, som ska bestå tills vi tar examen. Så det känns hyfsat viktigt att man får vara med de man gillar att umgås med. Tyvärr har en majoritet valt ett av alternativen (så även Ace, jag & Co) och nu måste minst 20-25 personer flyttas. För att undvika lottning så uppmanades vi nu att tala om vilka kompisgäng vi ville vara med, och om vi kunde tänka oss att byta kurshalva. Jag var helt ok med att byta, men Blondie har speciella skäl att vilja vara i den gruppen så vi får hoppas att det är tillräckligt med andra som byter. Det lät så iaf.

Sen snackades det om kirurgsittningen. Preliminärkostnad är 300 spänn. Dyrt! Speciellt för min del, eftersom det framförallt är maten man pröjsar för, och jag äter ju mindre än alla andra. Men jag har hittills inte varit på en enda sittning, och det vore kul att gå på den här eftersom det bara är vår klass + kirurgföreläsare. Får väl se hur det blir. Ace har tänkt gå iaf, men det krockar med hennes regionutplacering. Jag hoppas att hon kan byta, för det skulle innebära att hon och jag hamnar på utplacering samtidigt.

Efter väntan och snack så insåg vi att föreläsaren inte skulle komma, så alla gick hem. Stannade kvar ett par minuter och snackade lite med Blondie och Ace - Blondie träffar man nästan aldrig, så det var kul att se henne. "Du är så FIN Sofia!" fick jag höra flera gånger. Min 40’s retromakeup är tydligen lyckad (japp, jag körde med den idag igen - varför bryta ett vinnande koncept?). Jag älskar komplimanger. Det gör väl iofs alla… men jag blir alldeles euforisk av det.

Vi ska på bio ikväll, Johan och jag. Han har varit på systemet och handlat, så jag sitter och dricker en cider för att försäkra mig om att filmen kommer vara bra. Vi ska se Underworld - Evolution, så det kanske behövs två cider till och med.