Imorgon åker jag hem. Det ska bli rätt skönt att komma hem, men jag kommer sakna ortopedin här. Idag var jag på fler operationer, det hanns med två Dupuytrens kontrakturer, en extraktion av nån slags märgspik i ett lårben, och en till knäprotes. Jag fick assistera på den andra och den sista operationen, vilket var skitkul, bortsett från en liten detalj. Operatören idag var mycket bättre, han förklarade och pratade och var trevlig, så det hela var 300% mer givande än igår… men han var kort! Inte jättekort, han var väl ungefär lika lång som jag, kanske lite kortare, men tillräckligt för att jag nu ska ha sjukt ont i ryggen efter att ha haft operationsbordet alldeles för lågt en hel dag. Man kan ju liksom inte be operatören stå på en pall.
Fick påskrivet diverse lappar inför hemfärden. Intyg att jag gått jour, intyg att jag varit där, osv. Och Halvgyllen fyllde till och med i ett omdöme (oftast får man ett "bra" eller "väl genomfört" på den raden), att jag var engagerad och tillgång och allt möjligt snällt. Mitt ego svällde upp till dubbla storleken.
