Idag käkade vi lunch och såg på Elektra (ja, hemma alltså, ingen exotisk lunch-film-date på stan).
Kort summering av handlingen: Elektra demonstrerar sin talang som mördare genom att slakta en drös livvakter och zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz och så visar det sig att hon nog inte var så död inuti som alla trodde och hennes inre demoner läker och alla blir glada och dansar runt i ring och FILMHELVETET TAR ALDRIG SLUT!! Ingen film på 1.33 har någonsin tidigare lyckats kännas så lång.
"The first hour of the movie contains virtually no action and about five different shots of Jennifer Garner putting her shirt on. All that exposition and I still couldn’t figure out what was supposed to be interesting about any of it. Here’s an idea for a plot: Elektra decapitates somebody. That’s all I really wanted to see in this film: a chick in hot, red lingerie decapitating somebody. What the hell is so hard about that?" - Mr Cranky om Elektra
Det var inte den sämsta film jag sett. Men jag har sett riktigt jävla dåliga filmer i mitt liv (inklusive en koreansk sexfilm som TROTS att den hade en massa nakenscener fick halva filmfestivalspubliken att resa sig och gå ut under visningen eftersom den var så helvetiskt trist) så det finns liksom inte en chans att något rubbar de tågkrascher som har hamnat på bottenlistan. Men kass var den. Som fan.
