Så, nu har jag fått klara besked från min handledare. Eller iallafall så klara besked som den människan någonsin lyckas ge, han uttrycker sig alltid luddigt och sen när jag försöker sammanfatta vad jag tror att han menar och försöka få fram om jag har fattat rätt så blir han alldeles tyst. Men hursomhelst: stipendiet kräver (vad dem anbelangar) INGEN motprestation utan är en belöning för det "fina arbete" som jag redan har utfört. Däremot blir de jätteglada om jag ägnar tiden åt att förvandla mitt projektarbete till en artikel som duger för publicering i nån lämplig vetenskaplig tidskrift, men jag bör tala tyst om att det är just det jag ägnar tiden åt. Vem exakt det är som inte får veta vad jag ägnar tiden åt har jag inte förstått.
Nu till något viktigare: jag testade återigen sandalerna idag, för att lära mig gå i dem. Bild tagen. Söta fötter, no? Storlek 39 visserligen, men jag tycker att de är fina ändå. Det tar en stund att vänja sig vid sandalerna, vilket inte är så konstigt eftersom jag inte har haft höga klackar de senaste 6 åren. Lumballordosen har en tendens att öka, och höften vill flekteras, men det är bara att kämpa emot! Rak rygg, minskad ländlordos, extendera höften och ignorera hur jävla obekvämt det är att hela kroppstyngden förläggs till en enda punkt över MTP1-leden. Jag misstänker att jag kommer sitta ner så mycket som möjligt på lördag.
