Första dagen ensam på labbet. Jag var lite nervös innan, för jag antog att jag skulle klanta mig under dagen, och mycket riktigt så gjorde jag det. Men nu är klantandet avklarat så jag borde vara mindre nervös till nästa vecka.
Det hann väl gå en halvtimme, ungefär. Jag hade stuckit en patient och misslyckats, och sen stuckit igen och lyckats, så att jag hade ett fullt och ett nästan tomt provrör. Satte streckkodsetiketten på det fulla röret, registrerade remissen i datorn, slängde det tomma röret i dunken där man slänger rör, och skulle precis ställa ner det fulla röret när jag noterade att det inte alls var fullt. Fanns bara små blodstänk i det. Aha… ok, tomt rör, ska slängas. Men vad gjorde jag av det fulla röret…? Faaan! Självklart hade jag slängt det fulla röret i dunken istället.
Vände upp och ner på dunken över vasken, men lyckades inte få ut röret. Det enda jag lyckades med vara att få loss etiketten (det var blött i botten av dunken) så att den låg och skvalpade för sig själv bredvid röret.
Jag bad lite generat om hjälp hos uskorna i rummet bredvid och vi fick med en gemensam anstängning ut röret till slut. En annan av uskorna tipsade (långt i efterhand) om att man kan använda en lång peang om man råkar göra det där - jag hoppas dock att jag inte gör det där nån mer gång, om inte annat för att jag inte har en aning om var de har långa peanger nånstans.
Annars har det väl gått bra idag, tycker jag. Det blir ju ett annat arbetsmönster när man är ensam därinne, det gäller att inte glömma bort att göra snabbanalyser och att centrifugera rör och sådär, mellan patienterna. Jag blir så stressad av att det sitter folk och väntar, men samtidigt kan man ju inte vänta hur länge som helst.
Idag kändes det dessutom som att varenda människa skulle ta typ femhundra rör var. En massa "udda" prover som borrelia, klamydia, ANA, borrelia, HIV, dipslide (som nån beställt av misstag och som tog upp lite tid för att jag fick springa och fråga vad det var), borrelia, gliadin-ak, borrelia, borrelia och borrelia. Har jag nämnt att det var några borreliaprover?
Och de som hade flest prover hade självklart inga patientbrickor. Antingen så har folk hört ryktas om att det är en vikarie på labbet som alltid glömmer patientbrickorna i maskinen, eller så hade jag bara otur med det idag.
Dagens skummaste kommentar kom från en ung pappa som kom in med sin son, en unge på runt 7 år som skulle stickas i fingret. Han sa nåt om att spolonmaskinen (eller vad den nu heter, den kallades iaf spolon på lungavdelningen) såg ut som en sån där McDonaldsfritös, men att vi nog hade andra, mindre goda, grejer i den.
"Ja, det är där vi diskar urinprovsburkarna"
"Jaha du… så sånt håller du på med här. Det är ju lite kinky"
Huh? Va? Jag visste ärligt talat inte riktigt vad jag skulle svara på det där. "Grattis, du har vunnit priset för Årets Läskigaste Farsa"?
Folk är underliga.
Och diabsyrran dök upp vid halv tre och frågade vilken tid jag slutade. Jag svarade som det var, att jag slutar fyra. "Jag har en patient som ska ta HbA1c, han kommer vid halv fyra. Ja, halv fyra, kvart i fyra nånting"
Jag förklarade att jag inte analyserar HbA1c, utan skickar iväg det för analys. "Jamen visst kan du ta det och ställa det i kylen tills imorgon?"
Och det kan jag ju. Det kan väl iofs hon också, och med tanke på att hennes senaste "jodå men han kommer halv fyra"-patient a.k.a "Mållgan" aldrig dök upp höromdagen så kändes det ju inte så kul att stanna där ändå till kvart i fyra - labbet stänger tre.
När klockan väl var kvart i fyra hade ingen HbA1c-patient dykt upp ännu. Jag gick till fikarummet och plockade ut mina lunchlådor ur diskmaskinen och började göra mig redo för att gå hem. "Har han inte kommit? Ska du gå hem nu?" Ja… jag hade ju hoppats på det. "Men han kommer, jag vet att han kommer". Mållgan.
Jag väntade. Klockan fem i fyra loggade jag ur datorn och gick därifrån. Mötte henne på vägen när hon stressade förbi i korridoren och ville att jag skulle plocka fram grejer så att hon kunde ta provet själv senare. JAG ÄR PÅ VÄG HEM sa jag definitivt inte till henne. Men jag tänkte det. Istället berättade jag vilken färg det var på röret, vilken remiss det var, och vilket rum alla provtagningsgrejer var i. Hon är syrra, hon vet hur en nål ser ut. Och vafan, jag ska inte gnälla, jag jobbar ju trots allt till fyra.
Allt som allt, det har känts lite stressigt idag (vilket jag hade väntat mig) men bra.
A bit wacky, you’re very difficult to predict.