Första riktiga dagen ensam på lab. Det började bra, enbart en person i kö direkt på morgonen, och sen var det väldigt lugnt en lång stund. Snackade lite med den unga tjejen som jobbar som biträde på vårdcentralen (måste komma ihåg att ta med en länk till henne imorgon) och som tydligen Visst ser den spännande ut?extraknäcker som trubadur! Hur coolt är inte det? Hon spelar gitarr och piano, men har sång som främsta instrument. Vi snackade tatueringar lite senare på dagen, hon har en G-klav i nacken som ligger nånstans i storleksområdet som jag tänkt mig för min tatuering. Min ska nog vara mindre iofs.

Hur som helst, helt plötsligt var det smockfullt i väntrummet, och mitt blodtryck steg lite. Jag frågade en dam om hon hade fått vänta länge, och hon sa upprört att hon hade fått vänta en halvtimme och att så länge brukar man minsann inte få vänta. Det kändes ju inte så bra. Nästa person som kom in var en äldre dam som skulle ta PK-prov, och som visade fram en färdigifylld remiss. Nånstans i bakhuvudet ringde små klockor - var inte det den här tanten som skulle ta kapillärt PK och som skulle gå direkt till centrallabbet och ta sitt prov? Var det inte därför hon fick en färdig remiss? En titt i pärmen visade att jovisst, kapillärt var det. Jag påpekade det (jag antog att hon hade glömt det) och hon sa att jovisst, hon kom ihåg att det var sagt så, men nu hade hon sett att syster "som kan ta prov i fingret" var där, så då hade hon suttit i väntrummet och väntat en halvtimme iallafall. *SUCK* Nu var det ju inte fråga om att jag inte kunde sticka i fingret, det skulle en halvblind dement chimpans kunna göra, utan om att jag inte analyserar provet på plats… 

Eskorterade damen till centrallabbet, och väl där var det naturligtvis kö. Hon påtalade detta och tyckte att "oj då, då får jag köa här igen, och jag har ju redan väntat en bra stund". Jaha? DET ÄR VÄL INTE MITT FEL? Fast så sa jag ju inte. Det kräver åratal av regelbunden provokation för att jag ska tappa tålamodet. Men jag suckade lite inombords, dels för att jag ju tyckte lite synd om att henne för att hon fick vänta så länge, dels var lite irriterad på henne för att hon inte kunde gått direkt till rätt lab utan istället såg till att de som var efter henne i kön fick vänta ännu längre. Sen följde en halvtimme av självrannsakan där jag försökte konstruera ett scenario i huvudet där jag hade kunnat handla annorlunda och med bättre resultat - och eftersom inget sånt scenario uppenbarade sig så slutade jag förebrå mig själv.

Fick en patient med exakt samma namn som min kursare Ace (ja, hon heter inte "Ace" på riktigt, men hon påminner mig om Rory Gilmore). Hyfsat ovanligt namn, vilket distraherade mig så mycket att jag glömde ta hälften av proverna. Klantarsel! Men jag pratade med läkaren som ordinerat proverna, och hon sa att det var ok att ta proverna om några dagar istället då patienten kommer tillbaka för att lämna ett prov som hon ska ta hemma. Så det löser sig. Annars har jag nog inte klantat mig så ofantligt idag, såvitt jag vet. Inga borttappade provrör eller så…

Efter jobbet bar det av in till stan, först för att köpa presenter (och ett par böcker i present till mig själv, dock inte A Scanner Darkly) och sen på barnkalas för att fira min brorsson som fyller åtta. Mycket mysigt och trevligt, god mat och kladdkaka till efterrätt. Fick med mig en lunchlåda hem med pastasallad och tabouleh, ska bli trevligt att äta lunch imorgon. Det var det idag med förresten, jag käkade dagens lunch från nåt kinesiskt lunchställe som en av läkarna fixade.

Storebror hade rensat ut bokhyllan, så det fanns en påse böcker att plocka i. Jag kände igen ett par av sånt han fått av mig tidigare, både från när jag hade dålig smak (Dean Koontz) och när jag har bra smak (Neil Gaiman). Så jag plockade åt mig en hög.

Brorsonen fick Piratika av Tanith Lee (världens bästa författare), och brorsdottern fick Coraline av Neil Gaiman (också världens bästa författare) i försenad födelsedagspresent. Båda är nog egentligen tänkta för äldre barn… eller ungdomar, kanske. Men de är spännade och välskrivna, och böcker kan man ha länge. Jag önskar att jag hade haft en faster som gav mig såna böcker när jag var liten. Men folk försökte få in mig på den rätta vägen och gav mig välanpassad ungdomslitteratur istället. Vilket jag gärna läste, jag läser allt… och egentligen kanske jag behövde lite omväxling - jag minns att jag läste böcker av Isaac Asimov när jag var typ 11 år, och det kanske kan bli lite ensidigt med bara sånt. Fast jag gillade det. Men hur som helst, jag försöker bidra med omväxling även här, genom att korrumpera min storebrors barn till att gilla fantasy (eller vad man nu ska kalla det… alla barnböcker är väl fantasy egentligen).

Med hem fick jag Survival och Migration, båda av Julie E. Czerneda (köpte själv samtidigt med födelsedagspresenterna), en intressant sf-författare med fokus på biologi och tänkbara alternativa sätt andra arter kan te sig när de uppnått intelligens, baserat på deras biologogiska struktur och naturliga plats i ett främmande ekosystem, samt Neverwhere av Neil Gaiman (jättejättejättebra), Chocolat av Joanne Harris, The Stargazey av Martha Grimes (aldrig hört talas om) samt *skäms lite* En Ond Plats av Dean R. Koontz.

Så nu har jag böcker ett tag framöver.