Imorse gick det inga bussar härifrån. De går en gång i halvtimmen, och jag brukar ta den som går ca tjugo i sju på morgonen. Idag kom det ingen buss tjugo i sju. Jaja, tänkte jag, det fixar sig, jag kan ta nästa buss. Då kommer jag dit efter att min arbetstid egentligen har börjat, men innan labbet ska öppna. Så det är lugnt, no problems.
Klockan kvart över sju började jag fundera över om nästa buss kanske var sen för att den fick plocka upp så många som egentligen skulle åkt med den förra bussen.
Klockan halv åtta insåg jag att jag fan inte kunde stå och vänta där längre. Ringde till kundtjänsten (vars nummer stod på mitt månadskort som jag vid det laget hållt i min hand i nästan en timme, för tänk om bussen helt plötsligt skulle dyka upp?) där en kille lät väldigt stressad och lovade ringa tillbaka.
Han föreslog taxi, men eftersom jag då skulle behövt åka förbi en bankomat (mitt Visa Elektron för Omyndiga eller Andra Icke Kreditvärdiga Misshagliga Individer folk som inte passerar en kreditupplysning fungerar inte att betala taxi för, det har ingen inbyggd tillfällig kredit) och därmed hade behövt ta en omväg eller gå sista biten så ringde jag istället och väckte pappa, som körde mig till jobbet. *STRESS*
Eftersom jag är den neurotiska person jag är så lyckades jag alltså stå i en timme och vänta på bussen och ÄNDÅ hinna till jobbet innan labbet skulle öppna. Jag kommer aldrig försent. ALDRIG! (förutom när jag pluggar, då skolkar jag varje onsdag morgon)
Fick leverans med grejer idag. Bland annat nya flaskor för att kontrollera Hb-maskinen, vilket var bra eftersom jag letade efter dem i alla skrymlen och vrår i kylskåpet och i alla skåp imorse eftersom den gamla flaskan snart är slut. Fick 480 säkerhetskanyler istället för 400 som det stod på listan som följde med, och eftersom jag inte har tänkt på att fråga vad man gör när listan diffar så skrev jag "480?" på listan och satte i den i sin pärm. Necessity is the mother of invention och allt det där.
Det dök även upp en liten issue med sekretessbelagda personer som ska processas genom vårdapparaten utan att folk vet om deras personnummer, men det löste sig. Tror jag iaf, jag har inte fått provsvaren ännu. Men det är lugnt, jag är inte orolig. Det känns som att jag nu efter tre dagar ensam har uppnått labb-zen där nästan vad som helst kan valsa in genom dörren utan att det stör mitt lugn. (man ska inte säga sånt, det får man bara äta upp sen, när nån kommer in och vill att man ska göra en knäpunktion eller nåt. Fast sånt gör man visst inte på lab. Men det vore iofs coolt att få göra det! Åååhhhh…. jag skulle ge vad som helst för att få in nån som ska göra knäpunktion, inser jag nu.)
Lyckades skvätta blod över lab-bänken idag, när jag öppnade ett provrör lite för häftigt. Spritade av bänken med ytdesinfektion - och jag ska öppna provrören lite mindre häftigt i fortsättningen. Det är kanske inte så kul att komma tillbaka från semestern till ett lab som ser ut som ett slakthus.
Apropå slakthus förresten, jag läste i tidningen att Kurt Vonnegut har kommit ut med en ny bok, nåt samhällskritiskt alster som tydligen ska vara bra. Jag känner mig lite skeptisk, jag kan inte direkt påstå att Slakthus 5 var mitt livs läsupplevelse (vad fan handlar den om egentligen?) men om man tycker att en skildring av bombningen av Dresden under andra världskriget inte är komplett utan att ha tidshopp och utomjordingar involverade (allvarligt talat, är det nån som vet vad den handlar om?) så kanske man gillar den. Vore kul att läsa hans senaste bok dock. Men jag har iofs annat att läsa. Jag städade mitt lilla rum idag, och staplade upp alla mina böcker i en hög. Jag hade en bok med mig hit, och nu har jag en hög med 12 böcker (vilket inte inkluderar Stieg Larsson, eftersom den är lånad och får ligga i en egen hög) som jag på något sätt ska försöka få med mig hem.
Men det är lugnt, redan när jag åkte hit räknade jag med att behöva köpa en resväska till….
Städar har jag gjort för att mitt rum imorgon kommer bli städat av min föredetta svägerska som pappa betalar för att komma hit och städa en gång i veckan. Så eftersom pappa har sagt åt henne att allt som ligger på mitt golv bara är att lägga upp på sängen (vilket han gärna hade fått informera mig om) så måste jag snygga till rummet lite innan, så att hon kommer åt att dammsuga.
Överklassfasoner.
Jag skäms lite, och när jag inser att jag faktiskt hemskt gärna skulle vilja betala nån för att dammsuga alla mina golv resten av mitt liv så skäms jag ännu mer. Men jag gillar inte hushållssysslor. Inte dammsugning eller städning…. inte ens matlagning eller nåt sånt.
Och den där egenskapen som kvinnor sägs ha, att de ständigt "plockar" så att det aldrig blir totalstökigt (till skillnad från män som enligt samma teori låter allt byggas upp till en soptipp som de sen ägnar flera frenetiska dagar till att städa bort, allt på en gång), den egenskapen saknar jag totalt. Jag plockar aldrig bort mina tallrikar, eller mina tidningar/böcker/saxar/nagelfilar/glasspinnar eller vad det nu än råkar vara som jag strör omkring mig. Tänk när vi skaffar barn, då kommer det inte ens gå att gå in i lägenheten längre. Den kommer dömas ut som en sanitär olägenhet och vårt barn kommer hämtas av socialen.
Jag har fortfarande inte fixat nån nål till Fyllegubbarna (apropå saker som har med socialen att göra), men tydligen har Cointreau-frågan löst sig. Tre flaskor? Din galning… 
