Att salta en mimare

Jag överlevde kandidatmottagningen idag. Allt gick bra, även om det var en riktigt svårdiagnosticerad patient. Jag vill bli hudläkare! 

Fan… just nu är jag nervös. Oproportionerligt nervös. Om en timme ska jag ha kandidatmottagning på Hud, och av någon anledning så känns det som att jag aldrig någonsin förut i mitt liv

• Träffat en patient
• Tagit en bra anamnes
• Dikterat mottagningsantecking
• Ställt diagnos.

Vilket självklart är saker jag gjort förut massor av gånger. Det råkar bara vara lite längsen nu. Och så är jag ju egentligen inte hudplacerad, så jag har inte läst på något om hud, men eftersom jag ska vara regionsutplacerad på hud så missar jag min kandidatmottagning egentligen, och när det då visade sig att någon hade hoppat av så fick jag hennes plats istället. Det är dock inte meningen att vi ska kunna ställa diagnoser rakt av, det här är ju patienter som kommer på remiss från vårdcentralerna, så om inte vårdcentralsläkarna skäms över att inte veta vad patienterna lider av så ska väl inte jag heller göra det.

Och jag brukar ju få bra kritik på mina diktat, både inskrivningar, akutanteckningar och mottagningsanteckningar. Så vad fan sitter jag och nojar över? Jag har ju dessutom träffat patienter hela sommaren, även om det inte var meningen att jag skulle dra information ur dem eller ställa diagnos (vilket iofs ibland leder till att man gör just det av bara farten). 

Efter att jag träffat patienten, först ensam och sen med handledare, och föreslagit diagnos, behandling och ytterligare provtagning, så ska jag diktera mottagningsanteckning/remissvar, skriva ut ett recept, och sen ta med mig patienten och presentera denna för runt 15-20 av mina kursare. Kul, liksom. Patienterna vet om det i förväg förstås, de har fått förtur på mottagningen i gengäld mot att de ställer upp och visar upp sig, så den som kommer tycka att det känns mest konstigt är väl jag. Lyckligtvis brukar demonstrationen gå väldigt snabbt, man drar lite anamnes & bakgrund och så får folk komma fram och titta på vad det nu är för konstiga hudprickar som patienten har att visa upp. 

Demonstrationen i förrgår var intressant, en av patienterna var en man i 35-årsåldern, lång och kraftig, huvudet högre än de flesta av oss. Han hade axlar och rygg full med röda prickar som vi kom fram och tittade på, och stod stoiskt och härdade ut när det började vimla av vita rockar under honom, fullt med folk som petade och kikade. Som en luttrad gammal cirkuselefant stod han bara där och lät blicken vila mot horisonten.

Jag hoppas jag får en hyfsat ung patient iaf. Inte en till patient med aktinisk eller seborroisk keratos, tack. Och om jag får nån med hudcancer så kommer jag nog börja gråta. Men allt annat går fint. 

Igår var det födelsedagskalas hemma hos Ace, med hela järngänget inbjudet. Luna är på ortopedutplacering, så hon kom inte, men alla andra var där. Ace bjöd på en helt underbar nästan-helt-vegetarisk buffé med vegolasagne, papaya-&räksallad, paj med avocado och kräftstjärtar och en massa annat. Plus två sorters hembakat bröd, och chokladkaka till efterätt. Allt serverat på fint ärvt porslin med servettringar i silver och sånt där. Wow. Ace vet hur man får folk att rulla från bordet.

Det finns grupperingar i klassen som jag inte känner till. Häromdagen fick jag veta att det finns en inofficiell fikagrupp, som verkar utvidgas till att snart omfatta halva klassen. Jag såg en äppelkaka som jag bestämde mig för att förfölja och vips så befann jag mig i fikagruppens kärna. Snart kanske det är min tur att baka? Dessutom finns det en handarbetesgrupp i klassen, som sitter och stickar & virkar & broderar ihop. Handarbete är så coolt, egentligen. Väldigt trendigt. Jag handarbetar inte så mycket, men har ändå lyckats samla på mig en drös med intressanta handarbetsrelaterade länkar. För broderimönster i stil med det på bilden finns Sublime Stitching, och för de som föredrar korsstygn finns alla möjliga coola mönster på Mystic Stitch, de har klassiska konstverk, gamla reklambilder, foton, fantasymotiv och allt möjligt annat.

Men som sagt, jag handarbetar inte så mycket. Jag älskar att pyssla, men den enda sortens pyssel jag är riktigt bra på är att slå in paket. Jag gör världens snyggaste födelsedagspresenter och julklappar om jag bara har tillräckligt med tid på mig. Det händer att jag lägger ut lika mycket pengar på papper, snören och andra paketattiraljer som jag lägger ut på själva presenten… *generad* Speciellt om jag får för mig att köpa papper i ark istället för på rulle, eller att jag bara MÅSTE ha embossingpulver i en speciell nyans för att skriva på paketet. Men här i stan finns det iallafall inte riktigt lika mycket att välja på när det gäller sånt här, så jag för nöja mig med det jag har hemma + vad affärerna har att erbjuda i form av "vanliga" omslagspapper. Brukar också bli rätt snyggt.

Inte för att jag någonsin skulle ha tid med pyssel och handarbete även om jag skulle vilja ägna mig mer åt det. Jag försöker få tiden att gå ihop… men till slut blir det ändå så att jag måste skippa föreläsningar för att hinna med viktiga grejer som läkarbesök, tandläkarbesök och liknande. Jag har inte tid med mitt liv. Visserligen ger det ibland en skön självbelåten känsla när jag ser på mitt fulltecknade schema, men det kan också kännas jävligt påfrestande av och till.

Å andra sidan, har jag tid att blogga så kan det ju inte vara alltför illa.  

Tydligen öppnar inte studierummen i centralbyggnaden förrän nån gång nästa vecka. Jag var där och tittade imorse, och se ser fina och färdiga ut, men det var låst och det satt en lapp på dörren med ett vagt löfte om snar öppning. Mer hann jag inte se förrän jag var tvungen att fly därifrån för att undkomma den förföriska doften av kanelbullar från lilla butiken därinne.

Så det blev biblioteket trots allt. Det var nästan tomt på folk när jag kom dit, och det fanns flera grupprum att boka. För att ha kontakt till datorn måste man nämligen boka ett grupprum, det finns inte uttag vid de vanliga borden så datorn laddar ur, vilket går alldeles för snabbt (en dryg timme ungefär). Dessutom är grupprummen ljudisolerade så att man kan ta en "snacka om Top Model 6"-paus utan att störa nån med allt snack.

Vi hann med några fler luftvägsinfektionscase, men vi har fortfarande ett par kvar, som vi ska köra imorgon. Men först ska vi ses klockan 9 på gymet för ett styrketräningspass. Härligt! Vattengympan idag kändes väldigt bra, men jag tror inte att jag kommer ha så mycket träningsvärk imorgon. Iaf inte så mycket att det hindrar mig från att köra ett ordentligt styrkepass iaf.

Mammas tåg tar en annan väg pga. spårarbete, så vi ska inte ses ikväll, tyvärr. Det innebär att vi kan slappa hela kvällen istället. Skönt. 

Jag skulle ju sitta och plugga på biblioteket idag, men kom på att det kanske vore roligare att testa de nya fina studieplatserna i centrumhuset istället. Där ska finnas uttag till datorerna, och det är nära till två fräscha nya fik samt en liten butik där man kan köpa plugg-snacks.

Jag behöver inget annat än dator, Infektionsboken samt lite kompendier - annars är ju bibliotekets säljande koncept att det innehåller just böcker, fler böcker än vad man har råd med eller orkar släpa omkring. Men just idag behövs inte det. Det cirkulerar förstås alltid kursare på biblioteket, som stannar och snackar och kanske slår sig ner en stund. Sånt är kul, och ger lagom pauser i studerandet. Men å andra sidan så ligger centrumbyggnaden mitt i riktiga campus, där alla akademikerna flyter omkring, så man får tillfälle att insupa den akademiska atmosfären och höra folk snacka om något annat än medicin. Ibland kan man bli lite less på att umgås med 100% medicinare.

Ace gör mig sällskap vid pluggandet och sen även vid vattengympan. Nice, nice. Och hennes födelsedagspresent som har saknats i lager på bluebox.com har nu kommit åter, precis lagom till hennes födelsedag den 30:e. Flyt, alltid detta flyt. 

När jag var borta och jobbade i sommar så köpte Johan ett gäng krukväxter att pyssla om, i brist på annan underhållning. Nu har en av dem fått nån slags utväxt (blomma?), en grön penis som sticker rakt upp. Vilket kändes kul och charmigt tills jag kom ihåg att han även döpte alla fyra krukväxterna till Sofia. Vår hon-växt har alltså fått en penis? En av växterna är dock en hanne, för en av Sofiorna dog och blev ersatt av mig, och självklart blev den då döpt till Johan. Så vi har tre Sofia, en Johan, och alldeles för mycket tid att tänka på barnsliga saker.

Fönstret i bakgrunden ser lite skitigt ut… vilket beror på att det ÄR skitigt. Fasaderna på huset blev tvättade häromdagen, av en snubbe med en kran och en väldigt högljudd vattenslang. Uppenbarligen sitter nu allt smuts från fasaden på våra köksfönster. 

Demonstrationen var helt ok, inte så långtråkig som jag hade väntat mig. Vi fick lära oss vad man ska tänka på när man fyller i en baktlabsremiss, hur man tar prover för blododling, olika typer av provtagning för odlingar i svalg, nasofarynx och sånt, och ja, lite info i största allmänhet. Sen fick vi se bakterier i mikroskop, vilket vi väl inte gjort sen termin 5. Det allra enklaste har man ju fortfarande kläm på, att skilja mellan gramnegativa och grampositiva, mellan stavar och kocker. Men att komma ihåg vilka bakterier som är vad, vart man hittar dem och hur de skiljer sig… njae, det är svårare. Vi fick även se en stor mängd olika bakterier på agarplattor, också något som vi inte gjort på länge. Bakterier luktar jävligt illa ibland. Sitter just nu och käkar lasagne till lunch, och fick helt plötsligt för mig att jag kände en pust av bakterielukt. Blä! Inbillning, men blä iallafall. Enligt föreläsaren reagerar kvinnor och män olika på doften av Pseudomonas aeruginosa (bilden) - män tycker att det luktar rätt gott, typ parfymliknande, och kvinnor tycker att det luktar äckligt. Jag tyckte att det luktade vidrigt och killarna i gruppen tyckte att det luktade ok, så det kanske stämmer.

Imorgon har jag bokat in en vattengympa på eftermiddagen, och innan dess ska jag sitta på biblioteket och plugga case inför luftvägsinfektionsseminariet som vi har på måndag. Det kan hända att Ace gör mig sällskap, både till pluggandet och gympandet. Sen kommer mamma förbi med tåget i ungefär en halvtimme, på väg hem, så jag har lovat henne att vi ska köpa pizza och sticka in genom tågfönstret.

Söndag… då måste jag nog också plugga. Jag satt och casejobbade igår, och hann bara göra ett av sju case innan jag blev uttråkad. Jag gräver mig för mycket i varje case… och så är jag ganska långsam också. Men casen är nog rätt lika varandra, så det kanske går fortare allt eftersom. Om jag inte har alltför mycket träningsvärk efter första motionen på flera månader, så kanske jag ska ta och köra ett styrketräningspass på söndag också. Det vore skönt att känna musklerna värka lite igen.  

Det är hopplöst det här ju. Ett inlägg i månaden, det gör ju ingen glad. Skärpning! Men som vanligt är det så att om saker faktiskt händer i mitt liv så har jag ingen tid/lust/ork att skriva något, men efter ett par dagars inaktivitet så sitter jag här glatt och filosoferar om navelludd.

Hud-&Infektionskursen har alltså börjat. Hittills är den både kul och intressant, även om en del av föreläsningarna har varit lite sömniga. Vi hade ett STD-seminarium i måndags som var väldigt kul! I början av utbildningen så låg Hud rätt högt på min personliga lista över tänkbara specialiteter. Nu har den hamnat där i toppen igen, men kanske mest då med tanke på att Venereologi är en del i samma specialitet. Fråga folk om deras sexliv hela dagarna? Ja tack! Det är ett arbete jag skulle kunna sköta i sömnen ju.

På torsdag har jag kandidatmottagning, där jag får en egen hudpatient som kommer på remiss. Jag ska ta anamnes, undersöka, diskutera med handledare, föreslå diagnos, ytterligare utredning, behandling, och så ska jag skriva recept i datorn, vilket jag inte gjort förut. Sen när det är klart så ska jag förevisa patienten för en grupp med kursare - patienten får sitta på en stol, jag berättar, h*n får visa sina eventuella skumma hudprickar, och sen är det allmän diskussion när patienten lämnat rummet. Visst låter det KUL? Jag är så otroligt privilegierad som får läsa den här fantastiskt roliga utbildningen. Varje dag är ett nytt äventyr.

Jag jobbade häromdagen, de ringde och ville att jag skulle sitta vak på avdelningen där jag jobbar extra ibland. Jag skulle egentligen fikat med Ace och Luna på fiket i nya renoverade centrumbyggnaden, men pengar har hög prioritet i mitt liv så jag valde att tacka ja till jobbkvällen istället.
Blev väldigt berörd av att prata med den patienten. Fan, visst brukar jag bry mig om patienter, men så väldigt påverkad brukar jag inte bli. Jag har svårt att peka på vad exakt som gjorde att jag blev så fångad av just den här personens öde, men på något sätt fick jag känslan av att det här är en oersättlig person, någon som kommer lämna ett hål efter sig. Så är det ju ALLTID, för vem som helst, men känslan uppstår väl oftast bara för de anhöriga. I det här fallet lyckades känslan förmedlas även till mig, som aldrig träffat patienten förut. Märkligt. Men bra. Det är aldrig fel att bli berörd av tragik - jag fruktar den dagen då jag blir hård och kall av pålagrad läkarcynism.

Idag ska jag inte bli speciellt berörd av något alls - vi har en demonstration som med största sannolikhet kommer bli ganska långtråkig. Inte som häromdagen då vi hade tropiklab och fick se parasiter (maskar, larver) på bilder, i burkar och i mikroskop. DET var kul! Kom på mig själv med att ställa en massa frågor, och insåg sen att det nästan bara var jag som frågade något överhuvudtaget. Är inte folk intresserade av parasiter?

Så… what else is new? Jo, vi har målat om datorrummet nu, rött och fint! Vi fick måla tre lager, så jag hade högersidig roller-träningsvärk efteråt. Men det var det värt, det blev skitsnyggt! Så nu är sovrummet och datorrummet och fjärde rummet klart, och det enda som återstår är vardagsrummet. Men vi måste köpa en burk färg till innan vi kör igång, annars räcker det nog inte. Dessutom…. anledningen till att vardagsrummet & sovrummet nu ser så bra ut är att vi har rensat ut allt skräp och lagt det i vardagsrummet. Så det kan tänkas att vi behöver lite extra tid att komma iordning därinne. Men det kommer bli fint iaf, till slut. Jag har lovat att ha en tjejmiddag här hemma när allt är klart, så förhoppningsvis kommer det bli helt färdigt ganska snart. En tripp till IKEA krävs dock för att det ska bli fullständigt färdigt, förstås.

Jag har haft höga förväntningar på hud/infektionskursen… men idag, första riktiga dagen, så lyckades de ändå överraska positivt. De bjöd på fika!! De gav oss en pärm full med ALLA PAPPER VI BEHÖVER ordnat i ett register! De gav oss landstingets broschyr med behandlingsöversikter! De fixar kurslitteraturen åt oss för halva priset! De har ett skåp med te & snabbkaffe som vi får plundra när vi vill! Huset är nedlusat med datorer och kandidatrum! Jag har fått stansa ut ett hudprov från en grisfot!

Det är nästan så att jag glömmer att jag är sjuk. 

Jag har varit frisk hela sommaren, ja, jag kan inte ens minnas när jag var ordentligt sjuk senast. OCh idag, första dagen på en ny termin, en dag jag sett fram emot i flera månader och förberett mig inför med färgglada pärmar och enorm entusiasm?

Sjuk.

Man kan gå med en känsla i kroppen av att vara småsjuk, av att någonting är på väg att bryta ut. När det känns så blir jag aldrig sjuk. Mina förkylningar eller influensor kommer alltid totalt utan förvarning, det tar aldrig mer än två timmar, oftast mindre än en, från "frisk" till "snörvlande, nysande, rödögd förkylningstruck". När man drabbas av fenomenet "från noll till feber på 30 minuter" (eller ok, från 37 grader, inte noll, men…) så känner man sig i regel ofta rätt allmänpåverkad, litegrann som att någon skulle krupit in i ens skalle och lagt ägg i den som nu kläcks och släpper ut små nyfödda eldsprutande drakar som klöser sig ut ur hjärnan via öronen. Ungefär.

Lyckligtvis finns det ett mirakelmedel för såna tillfällen. Det stavas A-L-V-E-D-O-N och tar ner febern hur bra som helst. På det sättet behöver man bara handskas med snuva, nysningar, rinnande ögon, täppta poppande öron och huvudvärk, och slipper irriterande grejer som frossa och yrsel. Alvedon is the shit.

Johan har en nässpray ståendes i badrumskåpet. Fan också! Den står där och frestar mig, ropar mitt namn, viskar ömma ord i min näsa. Jag har varit ren i… ja, säkert över en månad iallafall, och jag vill inte få ett återfall nu, förkylning eller ej. Crap. Min näsa är täppt OCH rinner, vilket är en djävulsk kombination.

Men snart bär det av till skolan iaf, oavsett hälsotillstånd. Jag har grävt fram en röd axelväska som känns rätt att inleda terminen med - den brukar funka i en vecka ungefär, tills jag överskrider den kritiska mängden skräp som jag släpar fram och tillbaka varje dag, och måste överge den för ryggsäcken. Den var täckt med katthår som jag nu har rollat bort, och innehöll en spektakulär mängd bortglömda grejer från förra terminen, bland annat mitt hänglås som jag har letat överallt efter. Skräpet har rensats bort, så nu innehåller den en ljusgrön Marimekko-pärm och ett A5-block med katter på. Jag är svag för A5-block, de är så behändiga och finns i varianter med hårda pärmar, vilket behövs eftersom mina väskor ofta proppas så fulla att allt som inte är gjort av armeringsjärn viks och knycklas ihop. Allt som återstår är nu att leta upp mitt pennfack, äta frukost, put my face on, och promenera iväg.

Första dagen på termin nio. Sjuk eller ej, det känns rätt bra ändå.