Att salta en mimare

Läste i förrgår den här artikeln om en familj på semester i Grekland där en hotellstädare funnit barnen döda och föräldrarna i ett "komaliknande tillstånd". Det spekulerades i förgiftning, och någonstans (Expressen?) fanns även funderingar om det rörde sig om en självmordspakt eftersom det inte fanns några tecken på våld. Min första tanke var att det måste röra sig om koloxidförgiftning, eftersom hela familjen drabbades när de befann sig i samma rum/lägenhet.

Och idag finns nästa artikel att läsa - mycket riktigt var det koloxidförgiftning det handlade om. Jag kanske ska satsa på rättsmedicin trots allt? 

Natten till fredag hör jag vinden vina utanför fönstret. Den river i träden utanför, och piskar omkring regnet på ett mycket dramatiskt sätt. Natten avslutas med att jag väcks av en rejäl duns från två av våra tunga innätade träramar på balkongen som har blåst omkull och ramlat mot rutan. Fönstret spricker inte som tur var, men det är en mycket respektingivande duns som förstärker känslan av att "nu jävlar är det oväder".

Jag går upp och läser Aftonbladet på nätet där det står att det nu var kategori 3-varning, "extrem fara för allmänheten", och att det beror på att det har fallit massor med snö i samband med stormen. En titt ut genom fönstret visar en total avsaknad av snö. Det kör  bilar på gatan utanför, och allt verkar vara en ganska normal dag, visserligen med osedvanligt shitty väder, men ändå en helt vanlig dag. En sådan dag där föreläsningar inte ställs in, hur tråkiga de än är.

Mitt sista hopp står till lokaltrafiken, men ett telefonsamtal till trafikupplysningen krossar mina förhoppningar brutalt. "Jadå, vi kör som vanligt!" Connex är duktiga på att göra en besviken. Deras motto - Regn, storm, is eller snö, vi är försenade i alla väder - verkar gälla även när SMHI uppmanar till att stanna hemma.

Till slut är det trots allt dags att gå ut. Riktigt tråkig föreläsningar är nämligen nästan alltid obligatoriska, eftersom folk annars inte går på dem. Så jag rustar mig med regnbyxor, tjock yllejacka (jag har ingen regnjacka) och ordentligt med varma kläder. Förberedd på det värsta, liksom.
Kliver ut genom porten, och känner ett par regndroppar och en mild vindil mot ansiktet. WTF? Inte ett stormtecken så långt ögat når. Ok, jag får ta mig igenom en jättestor vattenpöl på vägen till föreläsningen, men det är allt.

Lyckligtvis är det inte Connex som håller i flygtrafiken, så föreläsaren som håller i schemat efter lunch är fast i en annan stad. Wohoo! Strax före lunch börjar snö virvla omkring utanför, men jag väljer ändå att ta en promenad till Centrum för att handla lite mat. Man måste ju ha käk hemma om stormen blir värre. Det blåser lite hårdare nu, men det är ändå massor med folk ute och går, och allt verkar fortfarande som vanligt. Promenaden till Centrum och hem förlöper helt utan stormrelaterade incidenter - jag hade hoppas få se en kossa blåsa förbi (som i Twister) eller iaf ett par nedfallande träd. Icke.

Enligt tidningen och det allmänna snacket skulle vinden tillta mot kvällen och natten. I helvete heller. Trädtopparna rör sig litegrann ute, visst, och snön fortsätter virvla omkring under kvällen, men det är också allt.
Idag ser allt stilla ut. Snön har lagt sig, det är ungefär en halv minusgrad och himlen är vit. Stormen är över. 

Kategori 3-varning, MY ASS! Jag är grymt besviken.

Idag hade jag tenta i Hud&Infektion. Jag tror att jag klarade den, vilket självklart skrämmer mig - jag är van vid att tro att jag kört den för att sen klara den, så om jag nu tror att jag klarat den så MÅSTE jag ju ha kört den… eller hur? Det är logiskt.

CSN-stålarna rullade ju in idag, vilket som vanligt sammanföll med att precis allt tog slut. Schampo, balsam, handtvål, hudkräm, fotkräm (jag MÅSTE ha fotkräm), nattkräm (måste inte ha, men köper ändå) och ja, maten är också slut. Så jag åkte ner på stan för att shoppa lite efter tentan, i väntan på att åka tillbaka till sjukhuset för att röntga lungorna.

Köpte allt det "livsnödvändiga" inklusive en fotkräm (eller egentligen ett Body butter) från Body Shop som luktade satsuma. Jag hade en sån förut som luktade passionsfrukt, men parfymen som användes i den smakade satan, så om man råkade ta i en smörgås eller nåt direkt efteråt (och i "direkt efteråt" ingår även efter att händerna tvättades) så smakade det beskt och jävligt. Satsumavarianten smakar bra. Tyvärr luktar den så starkt att Johan vägrade komma in i sovrummet direkt efter att jag smörjt in fötterna med den, men jag tycker att den luktar gott.  

Vi passade även på att beställa en skrivare när vi var nere på stan, en nätverksskrivare som man kan ansluta via wi-fi, vilket känns som en underbar feature. Vi har redan en svartvit laserskrivare, som strular nåt förbannat, men det här är en bläckstråleskrivare ("fotoskrivare") så att man kan få lite variation på utskrifterna. Att få ordning på laserskrivaren är förstås också ett mål, men det verkar luta åt att det blir dyrt att få den servad. Eftersom det är en billig skrivare så känns det lite extra surt. Man vill inte betala mer för service än vad det kostade att köpa den från början, liksom. Men eftersom vi, rationella som vi är, faktiskt har pungat ut med stålar för en helt ny toner som ligger och väntar i hyllan, så känns det ändå som pengar i sjön att skaffa ny laserskrivare utan att åtminstone försöka få fixat den gamla.

I-landsproblem. Nu ska vi göra middag. 

Idag tänkte jag spexa till det lite och lägga till en kategori till mina två sedvanliga (som på ett hjälpligt sätt delar in snacket om livet i allmänhet från snack om läkarutbildningen i allmänhet - gränserna är oftast flytande). Den heter "Så är det", och är tänkt att få utmärka mina få ögonblick av folkbildningsanda, där jag försöker förklara varför vissa saker är korkade och hur det är egentligen.

Idag tänkte jag prata om en lustig grej som verkar mycket populärt i alternativmedicinska kretsar - leverrening. En sökning på Google efter "leverrening" genererar 417 träffar, byter man till "leverrensning" så får man ytterligare 276. Söker man på "liver cleansing" får man 148 000! Förhoppningsvis indikerar detta att det är ett fenomen som hittills inte fått något stort genomslag här i Sverige. Det skulle också kunna betyda att alla som ägnar sig åt det här i Sverige är dator-analfabeter. Eller elallergiker. 

Jag har förstås hört talas om det här tidigare, pga min stora fascination för allt som är skumt. Men jag kollade inte upp det första gången jag läste om det, utan arkiverade det bara nånstans i bakhuvudet under rubriken "flum", tillsammans med saker som healing, "psychic surgery", kristallterapi, homeopati, magnetterapi, pendling, chakrabalansering och liknande. Ni vet, sånt där som inte fungerar utan att man tror på det.

Men sen fick jag en fråga av min mamma om detta, eftersom den flummigare av mina två mostrar hade testat den här kuren efter att ha läst om den på Sanna Ehdins hemsida. Sanna Ehdin är en stark förespråkare av alternativmedicin, och har i sina böcker bland annat fört fram hälsofarliga råd som att man bör byta till olivolja i kosten om man har knölar i brösten, och sedan avvakta ett år, utan ett ord om att knölar i brösten kan vara cancer och bör föranleda ett läkarbesök. Hon utsågs till Årets Förvillare av föreningen Vetenskap & Folkbildning år 2000 under hennes dåvarande namn Susanna Ehdin. Debatt mellan henne och representanter från VoF angående vissa av hennes hälsofarliga råd finns att läsa här.

Sanna Ehdins metoder för leverrening förefaller vara i stort sett identiska med de flesta leverkurer som jag hittat vid min Google-sökning, så den får stå som representant för det hela. En leverrening a’ la Ehdin går alltså till såhär:

1. Fettfri kost under dagen, i form av kokt råris och färska grönsaksjuicer. Detta för att "bygga upp tryck i levern". Inte gallblåsan alltså, utan levern. Efter klockan 14 får man inte äta något alls. Istället för att äta ägnar man sig åt att blanda 4 msk Epsomsalt (magnesiumsulfat) i 7,5 dl vatten. Enligt Ehdin så öppnar Epsomsaltet gallgångarna så att stenar kan passera smärtfritt. I själva verket är det ett laxermedel (enligt Wikipedia kan det också användas för att fixa gamla lavalampor som inte ser fräscha ut längre). Injektion av Epsomsalt ger avslappning av tvärstrimmig muskulatur vilket till exempel utnyttjas för att häva vissa hjärtarytmier som Torsades de pointes. Mig veterligen består dock Oddis sfinkter av glatt muskulatur - vet någon med sig att jag har fel angående detta så är ni välkommna att påpeka detta i en kommentar.
2. Klockan 18:00 dricker man 2 dl av Epsomsaltlösningen. Klockan 20:00 dricker man ytterligare 2 dl.
3. Klockan 21:45 blandar man 1-1,5 dl kallpressad olivolja med färskpressad saft från 1 blodgrapefrukt och en mogen citron.
4. Klockan 22:00 dricker man olivoljeblandningen. Inte med någon större glädje, gissar jag. I andra leverreningsrecept finns ännu större mängder angivna, upp till 4-5 dl olivolja med motsvarande mängder citrusjuice. Efter att man tvingat i sig joxet lägger man sig genast på höger sida i sängen, och ligger still i 20 minuter. "Ju fortare du lägger dig desto fler stenar kommer ut."
5. Nästa morgon vaknar man vid 6-7 (om man har lyckats sova alls - min moster förespråkar sömntablett som tillskott till kuren eftersom man annars kommer få den jävligaste natt man någonsin haft) och tar sin tredje dos Epsomsaltlösning. Efter två timmar dricker man upp det allra sista. Eftersom lösningen är "vattendrivande" så kan man förvänta sig en viss diarré. Ja, efter 7,5 dl laxermedel så brukar man kunna förvänta sig en viss diarré. Av vattendrivande medel (vilket brukar vara ett ord folk använder för att beskriva diuretika) brukar man dock kunna förvänta sig att man kissar mycket - en viss begreppsförvirring här?
6. Gallstenarna, som vanligen är gröna men också kan vara bruna, kan ses i avföringen, och flyter alltid.
7. Vid 11-12 kan man börja äta & dricka igen, med viss försiktighet.

Det här låter väl bra? Smärtfritt, enkelt, billigt. Inget behov av kirurgi eller jobbiga saker som total omläggning av kost och livsstil. Bara en enkel, ofarlig kur som renar gallblåsan från alla dessa jobbiga stenar. Just att rena kroppen på insidan är en stor grej i många alternativmedicinska inriktningar, vilket manifesterar sig i praktiker som lavemang (under namn som "colon hydrotherapy", "colon irrigation", "tarmsköljning" - för ordet lavemang låter ju äckligt och lite primitivt), fasta, etc. Än så länge har jag inte läst psykiatri, så jag vet inte om det finns något fint latinskt ord för den här besattheten av att göra rent sina inälvor.

Vissa ledtrådar till hur saken egentligen ligger till kan man hitta både i Ehdins text och i uttalanden från levereningens ivriga förespråkare i diverse forum. En del av dessa uttalanden får en att undra över hur folk kan undgå att förstå att det hela bara är en stor bluff - men människors förmåga till självbedrägeri ska förstås aldrig underskattas. Här följer en lista över "ledtrådar":

• Stenarna är oftast gröna, ibland bruna. In själva verket är kolesterolinnehållande stenar ljusa, från gulvita till ljusbruna. Det finns även pigmentstenar, som är svarta eller bruna. Dessa är associerade med vissa sjukdomstillstånd som cirros (=skrumplever), sickelcellsanemi och liknande, men kan uppstå spontant. Gallstenar är inte gröna. För de som inte känner sig övertygade rekommenderar jag ett studiebesök på obduktionsavdelningen i ert närmsta sjukhus, där de ofta brukar ha burkar med saker de plockat ur patienter, bland annat gallstenar. Hittills har jag aldrig sett en grön gallsten vare sig där eller på någon gallblåseoperation.
• "Man måste passera minst 2000 stenar för att bli helt renad". Nog för att man kan ha MASSOR med stenar i gallblåsan… men 2000 stycken är nog rekord.
• Även barn har gallstenar. Nej. Jag vet inte hur jag ska bemöta det här riktigt, för det är så absurt. Nej, nej, nej, barn har inte gallsten.
• ALLA har gallstenar. Detta stämmer självklart inte heller. Och alla med buksmärtor efter måltider har inte heller gallsten.
• Innan man genomgår kuren bör man genomgå njurreningskur/parasitreningskur/totalsanering av tänderna med uttagande av all metall. Har man parasiter i levern så är nog gallstenar ens minsta problem. Njurreningskurerna som rekommenderas består av örter med urindrivande verkan - samma effekt kan fås av en kopp kaffe. Eller en öl. Att alternativflummisarna tycker att det är viktigt att ta ut allt amalgam i munnen är en helt egen historia, som kanske förtjänar ett eget inlägg framöver. Jag nöjer mig med att konstatera att det är dyrt att byta ut allt amalgam och att de flesta nog kör kuren ändå - och därmed finns något konkret att skylla på om den misslyckas.
• "At the very center of each stone is found a clump of bacteria, according to scientists, suggesting a dead bit of parasite might have started the stone forming." Att bakterier och parasiter inte är samma sak hoppades jag var något som tillhörde allmänbildningen.
• Även personer utan gallblåsa kan få ut en massa stenar med en leverrening. Gallblåseopererade personer kan ha problem med gallan, ja. Att de går runt med en mängd gallsten undangömda i gallgångarna känns dock osannolikt - var skulle dessa få plats?
• Stenarna går att dela, vilket visar på deras höga kolesterolinnehåll. Man tycker att ordet "sten" borde ge en hint om den kristallstruktur som gallstenar har. Gallstenar går inte att dela som om de vore gjorda av smör, vilket tydligen är fallet med dessa mystiska "gröna stenar".

Slutsatsen av dessa ledtrådar är förstås att det inte alls är stenar som kommer ut. Men vad är det då?

En fallstudie i korrespondenssektionen av Lancet volym 365 från april 2005 ger det slutgiltiga avslöjandet. Artikeln finns gratis att läsa här, men man måste registrera sig först. Vill någon ha artikel utan att registrera sig så kan jag maila den. 

I artikeln beskrivs hur man på en klinik i Nya Zeeland fick tillgång till en hög av dessa märkliga gröna stenar från en 40-årig kvinna med konstaterade gallblåsestenar. Hon genomgick en leverreningskur med olivolja och citronjuice (dock inte Epsomsalt), och fick ut ett flertal gröna stenar som hon förvarade i frysen över natten och tog med till kliniken nästa morgon. Stenarna undersöktes både mikroskopiskt och via en metod för fettextraktion som används för analys av fekalfett. Undersökningen visade att stenarna inte innehöll vare sig kolesterol, bilirubin eller calcium, vilket gallstenar består av, utan istället spjälkade fria fettsyror. Lite experimenterande (gissningsvis under rätt uppsluppna former) på kliniken gav vid handen att man genom att blanda olivolja med citronsyra och små mängder kaliumhydroxid lätt kan få fram semisolida "stenar" som blir ganska hårda om de får torka i rumstemperatur.

Slutsatsen som dras i artikeln är att de gröna "stenar" man får ut efter en leverrening består av fria fettsyror som bildas genom att gastriskt lipas spjälkar olivoljan. Dessa har sedan förtvålats efter blandning med kaliumkarboxylater (citronjuice innehåller tydligen mycket kalium), vilket ger den hårda strukturen. Man får alltså ut det man stoppar in, så att säga.

Leverrening - en metod för att skapa stenar och bli av med dem, allt på mindre än ett dygn. Visst är det underbart med alternativmedicin? 

Det snöar ute. Började igår kväll när Johan åkte iväg, och har inte hållt upp en sekund sen dess. Så… passande.

Låg vaken imorse och tittade ut genom fönstret på allt det gråa som singlade ner. Kallt ute, varmt inne. Men jag fryser ändå. Lyssnar på deppighet i mina fina hörlurar som Johan gav mig när jag kom hem från UGL-internatet. Allt fint jag har kommer från honom. Allt som är varmt och tryggt och bra… allt det där som jag just nu känner att jag verkligen inte förtjänar.

Det slutar fan aldrig snöa.

We were so alive
We were so alive
Shelter me from this sky
Dance with me one last time
Sao paulo rain
Sao paulo rain

Igår var jag och Johan på stan för att köpa födelsedagspresent åt Mio. Vi stannade till för att köpa hamburgare, och när vi satt och åt och kikade ut på folket som gick förbi ute på torget så la Johan märke till en kille som stod och stirrade rakt fram, ungefär i vår riktning. När jag tittade upp hade han svängt ett kvarts varv, och tittade mot torget istället.

Det var så uppenbart att han väntade på någon, och helt plötsligt började vi fantisera ihop en story åt killen, som vi nu lite familiärt kallade för Sebbe. 

Sebbe väntade självklart på en date. Han såg lite vilsen och förvirrad ut, men strävade efter att se cool och oberörd ut - sån ser man inte ut om man bara står och väntar på sina polare. Vi antog att det var en första date, och förmodligen en blind date av något slag eftersom han såg så planlös ut när han spanade, som att han inte riktigt visste vem han höll utkik efter. Förmodligen träffades de på spraydate, han såg av nån anledning inte ut som en lunare. Eller iaf inte som en kille som lyckas hitta ragg på lunar.

Han spanade och spanade, och gick långsamt fram och tillbaka framför kiosken på torget. Efter en stund gick han rung kiosken på ena sidan (det är en rätt stor byggnad för att vara en kiosk) och kom så småningom fram på andra sidan. Aha! Han har bestämt date "vid kiosken" men glömt precisera vilken sida de ska träffas vid. Såna misstag bör man inte göra - det är därför jag till exempel aldrig säger till mina kompisar att vi ska mötas "vid Kopparmärra" utan använder det mer precisa uttrycket "vid röven på hästen". En läxa jag lärt mig efter att ha suttit vid rövsidan av Kopparmärra i 20 minuter och väntat på Snövit som satt i 19 minuter vid nossidan. Ok, vi var fulla, men ändå.

Men åter till Sebbe. Han började få svårt att se oberörd ut, och köpte därför en tidning som han satte sig och läste vid en av bänkarna utanför kiosken. Det började bli plågsamt uppenbart för alla som tittade (dvs jag och Johan) att hans date antingen var sen, ett elakt skämt, en produkt av hans fantasi eller bara helt enkelt inte skulle komma. Vi kom på att om han upptäckte att vi tittade på honom så kanske han skulle tro att det var vi som hade iscensatt alltihop, som i Ghost World. Men vi satt inomhus, så risken var liten.
Sebbe bläddrade långsamt, långsamt igenom sin tidning. Alltihop började kännas lite olyckligt, och vi spanade frenetiskt i alla riktningar i hopp om att upptäcka en tjej (eller kille) som verkade vara Sebbes date. Men alla gick antingen förbi för snabbt, eller bar på shoppingkassar, eller gick flera stycken tillsammans. Ingen ensam person som spanade runt sig, som Sebbe.

Efter ytterligare en stund reste han sig upp, och såg sig långsamt runt. Han stod en liten stund framför kiosken, en sista hoppfull spaning innan han började gå därifrån, mot baksidan kiosken. Vi trodde att han kanske gick runt, men efter en stund gav även vi upp, och reste oss och gick ut. Till baksidan kiosken, såklart. Där stod Sebbe och höll på att dra på sig en moppehjälm. Han kryssade runt lite med mopeden runt kiosken en sista gång, och rullade sen därifrån i sakta mak. Så otroligt sorgligt för Sebbe.

Vad som mer är lite sorgligt är att vi alltså satt i över en halvtimme och tittade på en person som kanske eller kanske inte väntade på en date. Men när vi väl började fantisera över scenariot så kändes det som en såpa, och det var omöjligt att gå därifrån. Det var naturligtvis synd att Sebbe inte fick nån date, men förhoppningsvis får vi se honom någon mer gång, och i sällskap med en tjej (eller kille) den gången.  

Till något annat. Om ett tag är det dags för sittning, för alla medicinarna, alla terminer. Temat (jaa! det finns ett tema!) är "Film". Möjligheterna är alltså oändliga om man vill klä ut sig - och det vill jag. Självklart tänker jag ignorera "klassiker" inom filmens värld, och istället gå rakt på något som JAG gillar. För skojs skull tänkte jag lägga upp ett par bilder för att illustrera den nivå av sofistikering jag befinner mig på. Det är alltså ett urval av filmer som jag älskar - vad filmerna heter får ni lista ut själva. Den översta är en fin kandidat till Sittningstemat, speciellt eftersom hon byter outfit ungefär 25 ggr i filmen och alltså ger mycket att välja på.

Och ok, jag sa att jag skulle skippa klassikerna… men ändå. Jag gör ett undantag för klassikernas klassiker. "My friends, can your hearts stand the shocking facts about grave robbers from outer space?"

Bilden i föregående inlägg är förresten stulen från den här sidan, som är full med bilder jag bara älskar, älskar älskar. Har aldrig sett den förut, utan hittade den genom att bildgoogla på ordet "tetris". Så kan det gå ibland.

Jag tänker stjäla fler bilder från den sidan, var så säker. Förhoppningsvis blir ingen sur över det.

Ahh… kom hem i fredags, efter den omväxlande men huvudsakligen rätt trista veckan på Infektion.

I torsdags blev jag uppring och tillfrågad om jag ville jobba i helgen, vilket jag inte alls ville - jag vill aldrig jobba. Jag är rätt lat, helt enkelt. Men eftersom jag även är rätt girig så tackade jag ja till ett pass iallafall (de ville ha personal fredag kväll, lördag dag + kväll och söndag dag + kväll så jag hade kunnat jobba hur mycket som helst, men ett pass fick räcka). Lördag kväll fick det bli.

Vi hade nån slags ambition att måla om vardagsrummet den här helgen, men den planen har havererat totalt, pga ovan nämnda lathet. Jag hade tänkt att man kanske skulle hinna spacka och tejpa innan jag stack till jobbet vid halv tre, men jag hann mest bara med att äta frukost och lunch, samt se på tv. Det blir lätt så när man sover till elva.

Jag brukar mest få sitta vak på jobbet, det är oftast sånt de ringer om, men nu var det tydligen lite mycket att göra i största allmänhet, så jag fick hålla på med lite vanligt avdelningsarbete istället. Som vanligt kändes det mest som att jag var ivägen och inte hjälpte till alls, men enligt de andra så var det väldigt avlastande att ha mig där. Vilket de säkert säger för att jag ska bli glad - de har inte råd att vara otrevliga mot de få vikarier som finns, hehe. Det var för övrigt inte så vårdtungt på avdelningen, de patienter som var mest vårdkrävande hade vak eller personliga assistenter. Men det blev en helt otrolig massa omflyttande av patienter av någon anledning, för att maximera antalet möjliga vårdplatser. Det finns ju dam och herrsalar (alltså inte fasta salar för dam & herr, men lägger man in en kvinna i en fyrsal så blir det en damsal), och 1-, 2-, 3- och 4-salar. I dessa ska man pussla in folk som antingen smittas, är känsliga för att bli smittade, är jobbiga, dementa, aggressiva eller behöver vak, har maskiner med sig (CPAP, syrekoncentratorer, stora elektiska rullstolar) eller är komplicerade av någon annan anledning. Och så fort någon släpps hem eller blir inskriven så förändras allt och det blir dags att leka patient-tetris igen.

Så jag har flyttat sängar, bäddat, moppat golv och väjt för patientsängar i korridorerna. Skoj, skoj.

En av patienterna, en äldre man som mådde väldigt dåligt, hade två anhöriga med sig. Någon av dem hade vårdbakgrund, vilket aldrig är populärt eftersom de ofta är så inihelvetes påstridiga och har åsikter om allt från sängbäddning till medicinsk handläggning, vare sig de själva är undersköterskor eller läkare. De ville att patienten skulle få vak eftersom han var såpass dålig, vilket ju är förståeligt. Så vi bestämde oss för att flytta in en annan patient med vak i det rummet (en 2-sal) så att tjejen som vakade kunde sitta med båda två - de krävde inte en massa omvårdnad direkt, utan mest kontroll, så det kändes som en bra lösning.
Tanterna var väldigt måna om att det här skulle gå snabbt, så att allt var ordnat med vak tills de gick hem. Vi skyndade på så gott vi kunde, och jag sprang in på salen för att moppa golvet när sängen var utflyttad. Jag förklarade för dem att "ja, vi passar på att torka av där sängarna står, för det är så svårt för städpersonalen att få det helt rent när sängarna står på plats". Det finns alltså ordinarie städpersonal som städar på golven varje dag. När jag sen var på väg ut ur rummet så hade tanterna tagit sig en titt på golvet där de själva stod, och började peka ut fläckar åt mig som de tyckte att jag skulle moppa upp. Dvs på den vanliga golvytan som blir städad varje dag. *suck* Poängen var att det skulle gå snabbt, eller?

Sen kom tjejen som satt vak och presenterade sig, och tanterna fick veta att hon läste till läkare. Helt plötsligt oooades och aaades det något vansinnigt, och tanterna förklarade för patienten att han nu minsann var i trygga händer, för tjejen som satt vak skulle "bli doktor" och kunde självklart ta hand om honom på bästa sätt. Jag drabbades av en plötsligt lust att ställa mig och böla ut att "JAG SKA OCKSÅ BLI DOKTOR!! Personen som ni just så nedlåtande beodrade att moppa golvet vid era fötter har faktiskt läst ett helt år längre än tjejen ni föll på knä och dyrkade!" Ah, denna hybris och fåfänga…. det är svårt att vara ödmjuk ibland.

Nåja, kvällen tog slut iallafall. Hem och sova, upp idag och… ja, än så länge har jag spelat Sims 2 och ätit frukost. Jag måste ju spela lite Sims 2 och se till att mina simmare är helt redo inför sina nya husdjur som de kommer få när Sims 2 Pets släpps om några dagar.  Det är viktigt! Inte lika viktigt som tentan, men nästan.

Jag tänker skolka från eftermiddagen här och åka hem tidigt istället. Det händer ändå inte speciellt mycket på eftermiddagarna om det inte är någon mottagning. Och idag är det definitivt inte mottagning, för överläkarna är iväg på nåt möte. Kvar på kliniken sköts ruljansen för närvarande av en överläkare, en pensionerad överläkare och två underläkare. Och så jag då förstås, som idag har bidragit med en enda grej, nämligen att författa ett brev på engelska som ska följa med en patient som åker hem från Sverige idag. Underläkaren som skulle skriva det tyckte inte att hon var så bra på medicinsk engelska, men  själv tar jag gärna chansen att skriva nåt, vad som helst, bara för skojs skull. Enstaka ord kan man ju alltid slå upp. Det enda jag kände mig lite osäker på var om det finns nån standardfras på engelska som motsvarar ungefär "tacksam för övertagande av denna patient", "tacksam för fortsatt utredning" eller liknande. Det fick bli "We are grateful for you continued treatment of this patient" vilket kändes lite styltat.

Infektionsavdelningen är indelad i två delar, som sköts av två team bestående av överläkare + underläkare. Jag har hängt med samma team tis-tors, mest av en slump. Det andra teamet består av en överläkare som mumlar och en underläkare med ganska gäll röst, vilket kan ha bidragit till att jag höll mig till det första teamet. Idag bytte jag dock, och insåg att Team Mummelpip faktiskt var mycket roligare. Dessutom hade de alla de bästa patienterna.

Vid ronden på baktlab idag så dök det upp odlingssvar för en patient som ingen av de närvarande läkarna hade hand om. Jag insåg efter en liten stund att det var en patient som jag hade träffat på mottagningen dagen innan, och kunde snabbt redogöra för vem det var, vad som var planerat och varför odlingssvaret var värdelöst och skulle kompletteras med ny odling. Det kändes nästan som att jag var en riktig läkare i ett par sekunder.

Mötte de två underläkarna på väg tillbaka från lunchen. De frågade om jag redan hade ätit, och jag inte ändå ville hänga med dem till AT-rummet. Jag svamlade fram något om att jag hade lite grejer att göra på lunchen, nycklar som skulle lämnas tillbaka och sådär. Min nästa tatuering ska bli i pannan och utgöras av orden "Jag är ett asocialt freak".

Idag har jag lärt mig en viktig sak förresten. Att bli biten av en katt kan i värsta fall sluta med amputation - deras munhåleflora är inte att leka med. Usch! Tur att våra katter är snälla och aldrig bits.

Idag kan jag inte gnälla så mycket över att jag inte fått göra något, för jag har iaf fått göra två grejer (ev. tre) som ska kryssas för i listan jag fått med mig hit till utplaceringen.

Först fick jag lumbalpunktera en patient för diagnosticering av eventuell neuroborrelios (en cellräkning visade snabbt att diagnosen nog stämde), vilket var min första LP någonsin. Självklart lyckades jag inte komma in i spinalkanalen direkt, så överläkaren fick styra till nålen så att den gick in rätt. Men jag fick sticka iaf! Tidigare har jag enbart tittat på.

Sen smet jag in på vaccinationsmottagningen och hann precis dit i tid för dagens sista vaccinationsomgång, som bestod av en hel familj på fem personer. Sköterskan gav en kort instruktion och vaccinerade de tre ungdomarna, och jag fick vaccinera de vuxna. Kul! Det är roligt med nålar.

Och ja… eftersom patienten som lumbalpunkterades var en dagjourspatient så kanske jag kan kryssa i att jag gått dagjour också, hehe. Vad ska jag annars göra? Dagjouren hade noll patienter igår, och LP:n var den enda hittills idag. Eventuellt kommer en till senare idag. Det är ju inte mitt fel att det finns för få patienter… och jag vill gärna ha lite fler grejer kryssade i min lista. Fälten för "egen patient vid rond", inskrivningsjournal, daganteckning och "sit-in" är fortfarande tomma. Några daganteckningar har jag inte haft anledning att skriva, jouren har så få patienter att det inte finns nån att skriva in, och eftersom jag inte skrivit in någon så har jag inte heller någon att ronda (och det känns rätt meningslöst att ronda nån annan patient). Sit-in gjorde jag på hud, och så ska jag väl göra en till på vårdcentralsplaceringen. Hinner jag inte det får jag väl göra sit-in på psyk eller nåt. Men mottagning, jour, vaccination, epikris och "speciella undersökningar" har jag iaf fått kryssa i.

I eftermiddag (dvs om en knappt halvtimme) är det tydligen ortopedrond. I sedvanlig opedagogisk anda har jag fått dra information ur en läkare om var ronden ska äga hus - jag trodde att de skulle ronda på avdelningen men NEJ NEJ NEJ det är ett vanligt mottagningsbesök (men då är det väl ingen rond, eller?) och sen ska de ju kolla patienten på 11:1 med det infekterade knät (men… då rondar de ju på avdelningen?) och nåt finger som jag inte vet nåt om. Jag är fortfarande förvirrad. Var ska jag vara klockan ett för att hitta en ortoped att hänga med? Nobody knows.

På Hud hade jag ett schema, ett alldeles eget handskrivet schema med mitt namn på. De hade bokat in patienter åt mig, flera stycken. Och när nåt intressant hände, som att de hade skabb att kolla på i mikroskop, så kom de och hämtade mig. Här? De blev påminda i måndags om att jag överhuvudtaget skulle komma hit. Och jag tror att de redan glömt att jag är här.

Men jag ska som sagt inte gnälla alltför mycket. Lumbalpunktion, baby! Coolt.