Att salta en mimare

Idag tänkte jag spexa till det lite och lägga till en kategori till mina två sedvanliga (som på ett hjälpligt sätt delar in snacket om livet i allmänhet från snack om läkarutbildningen i allmänhet - gränserna är oftast flytande). Den heter "Så är det", och är tänkt att få utmärka mina få ögonblick av folkbildningsanda, där jag försöker förklara varför vissa saker är korkade och hur det är egentligen.

Idag tänkte jag prata om en lustig grej som verkar mycket populärt i alternativmedicinska kretsar - leverrening. En sökning på Google efter "leverrening" genererar 417 träffar, byter man till "leverrensning" så får man ytterligare 276. Söker man på "liver cleansing" får man 148 000! Förhoppningsvis indikerar detta att det är ett fenomen som hittills inte fått något stort genomslag här i Sverige. Det skulle också kunna betyda att alla som ägnar sig åt det här i Sverige är dator-analfabeter. Eller elallergiker. 

Jag har förstås hört talas om det här tidigare, pga min stora fascination för allt som är skumt. Men jag kollade inte upp det första gången jag läste om det, utan arkiverade det bara nånstans i bakhuvudet under rubriken "flum", tillsammans med saker som healing, "psychic surgery", kristallterapi, homeopati, magnetterapi, pendling, chakrabalansering och liknande. Ni vet, sånt där som inte fungerar utan att man tror på det.

Men sen fick jag en fråga av min mamma om detta, eftersom den flummigare av mina två mostrar hade testat den här kuren efter att ha läst om den på Sanna Ehdins hemsida. Sanna Ehdin är en stark förespråkare av alternativmedicin, och har i sina böcker bland annat fört fram hälsofarliga råd som att man bör byta till olivolja i kosten om man har knölar i brösten, och sedan avvakta ett år, utan ett ord om att knölar i brösten kan vara cancer och bör föranleda ett läkarbesök. Hon utsågs till Årets Förvillare av föreningen Vetenskap & Folkbildning år 2000 under hennes dåvarande namn Susanna Ehdin. Debatt mellan henne och representanter från VoF angående vissa av hennes hälsofarliga råd finns att läsa här.

Sanna Ehdins metoder för leverrening förefaller vara i stort sett identiska med de flesta leverkurer som jag hittat vid min Google-sökning, så den får stå som representant för det hela. En leverrening a’ la Ehdin går alltså till såhär:

1. Fettfri kost under dagen, i form av kokt råris och färska grönsaksjuicer. Detta för att "bygga upp tryck i levern". Inte gallblåsan alltså, utan levern. Efter klockan 14 får man inte äta något alls. Istället för att äta ägnar man sig åt att blanda 4 msk Epsomsalt (magnesiumsulfat) i 7,5 dl vatten. Enligt Ehdin så öppnar Epsomsaltet gallgångarna så att stenar kan passera smärtfritt. I själva verket är det ett laxermedel (enligt Wikipedia kan det också användas för att fixa gamla lavalampor som inte ser fräscha ut längre). Injektion av Epsomsalt ger avslappning av tvärstrimmig muskulatur vilket till exempel utnyttjas för att häva vissa hjärtarytmier som Torsades de pointes. Mig veterligen består dock Oddis sfinkter av glatt muskulatur - vet någon med sig att jag har fel angående detta så är ni välkommna att påpeka detta i en kommentar.
2. Klockan 18:00 dricker man 2 dl av Epsomsaltlösningen. Klockan 20:00 dricker man ytterligare 2 dl.
3. Klockan 21:45 blandar man 1-1,5 dl kallpressad olivolja med färskpressad saft från 1 blodgrapefrukt och en mogen citron.
4. Klockan 22:00 dricker man olivoljeblandningen. Inte med någon större glädje, gissar jag. I andra leverreningsrecept finns ännu större mängder angivna, upp till 4-5 dl olivolja med motsvarande mängder citrusjuice. Efter att man tvingat i sig joxet lägger man sig genast på höger sida i sängen, och ligger still i 20 minuter. "Ju fortare du lägger dig desto fler stenar kommer ut."
5. Nästa morgon vaknar man vid 6-7 (om man har lyckats sova alls - min moster förespråkar sömntablett som tillskott till kuren eftersom man annars kommer få den jävligaste natt man någonsin haft) och tar sin tredje dos Epsomsaltlösning. Efter två timmar dricker man upp det allra sista. Eftersom lösningen är "vattendrivande" så kan man förvänta sig en viss diarré. Ja, efter 7,5 dl laxermedel så brukar man kunna förvänta sig en viss diarré. Av vattendrivande medel (vilket brukar vara ett ord folk använder för att beskriva diuretika) brukar man dock kunna förvänta sig att man kissar mycket - en viss begreppsförvirring här?
6. Gallstenarna, som vanligen är gröna men också kan vara bruna, kan ses i avföringen, och flyter alltid.
7. Vid 11-12 kan man börja äta & dricka igen, med viss försiktighet.

Det här låter väl bra? Smärtfritt, enkelt, billigt. Inget behov av kirurgi eller jobbiga saker som total omläggning av kost och livsstil. Bara en enkel, ofarlig kur som renar gallblåsan från alla dessa jobbiga stenar. Just att rena kroppen på insidan är en stor grej i många alternativmedicinska inriktningar, vilket manifesterar sig i praktiker som lavemang (under namn som "colon hydrotherapy", "colon irrigation", "tarmsköljning" - för ordet lavemang låter ju äckligt och lite primitivt), fasta, etc. Än så länge har jag inte läst psykiatri, så jag vet inte om det finns något fint latinskt ord för den här besattheten av att göra rent sina inälvor.

Vissa ledtrådar till hur saken egentligen ligger till kan man hitta både i Ehdins text och i uttalanden från levereningens ivriga förespråkare i diverse forum. En del av dessa uttalanden får en att undra över hur folk kan undgå att förstå att det hela bara är en stor bluff - men människors förmåga till självbedrägeri ska förstås aldrig underskattas. Här följer en lista över "ledtrådar":

• Stenarna är oftast gröna, ibland bruna. In själva verket är kolesterolinnehållande stenar ljusa, från gulvita till ljusbruna. Det finns även pigmentstenar, som är svarta eller bruna. Dessa är associerade med vissa sjukdomstillstånd som cirros (=skrumplever), sickelcellsanemi och liknande, men kan uppstå spontant. Gallstenar är inte gröna. För de som inte känner sig övertygade rekommenderar jag ett studiebesök på obduktionsavdelningen i ert närmsta sjukhus, där de ofta brukar ha burkar med saker de plockat ur patienter, bland annat gallstenar. Hittills har jag aldrig sett en grön gallsten vare sig där eller på någon gallblåseoperation.
• "Man måste passera minst 2000 stenar för att bli helt renad". Nog för att man kan ha MASSOR med stenar i gallblåsan… men 2000 stycken är nog rekord.
• Även barn har gallstenar. Nej. Jag vet inte hur jag ska bemöta det här riktigt, för det är så absurt. Nej, nej, nej, barn har inte gallsten.
• ALLA har gallstenar. Detta stämmer självklart inte heller. Och alla med buksmärtor efter måltider har inte heller gallsten.
• Innan man genomgår kuren bör man genomgå njurreningskur/parasitreningskur/totalsanering av tänderna med uttagande av all metall. Har man parasiter i levern så är nog gallstenar ens minsta problem. Njurreningskurerna som rekommenderas består av örter med urindrivande verkan - samma effekt kan fås av en kopp kaffe. Eller en öl. Att alternativflummisarna tycker att det är viktigt att ta ut allt amalgam i munnen är en helt egen historia, som kanske förtjänar ett eget inlägg framöver. Jag nöjer mig med att konstatera att det är dyrt att byta ut allt amalgam och att de flesta nog kör kuren ändå - och därmed finns något konkret att skylla på om den misslyckas.
• "At the very center of each stone is found a clump of bacteria, according to scientists, suggesting a dead bit of parasite might have started the stone forming." Att bakterier och parasiter inte är samma sak hoppades jag var något som tillhörde allmänbildningen.
• Även personer utan gallblåsa kan få ut en massa stenar med en leverrening. Gallblåseopererade personer kan ha problem med gallan, ja. Att de går runt med en mängd gallsten undangömda i gallgångarna känns dock osannolikt - var skulle dessa få plats?
• Stenarna går att dela, vilket visar på deras höga kolesterolinnehåll. Man tycker att ordet "sten" borde ge en hint om den kristallstruktur som gallstenar har. Gallstenar går inte att dela som om de vore gjorda av smör, vilket tydligen är fallet med dessa mystiska "gröna stenar".

Slutsatsen av dessa ledtrådar är förstås att det inte alls är stenar som kommer ut. Men vad är det då?

En fallstudie i korrespondenssektionen av Lancet volym 365 från april 2005 ger det slutgiltiga avslöjandet. Artikeln finns gratis att läsa här, men man måste registrera sig först. Vill någon ha artikel utan att registrera sig så kan jag maila den. 

I artikeln beskrivs hur man på en klinik i Nya Zeeland fick tillgång till en hög av dessa märkliga gröna stenar från en 40-årig kvinna med konstaterade gallblåsestenar. Hon genomgick en leverreningskur med olivolja och citronjuice (dock inte Epsomsalt), och fick ut ett flertal gröna stenar som hon förvarade i frysen över natten och tog med till kliniken nästa morgon. Stenarna undersöktes både mikroskopiskt och via en metod för fettextraktion som används för analys av fekalfett. Undersökningen visade att stenarna inte innehöll vare sig kolesterol, bilirubin eller calcium, vilket gallstenar består av, utan istället spjälkade fria fettsyror. Lite experimenterande (gissningsvis under rätt uppsluppna former) på kliniken gav vid handen att man genom att blanda olivolja med citronsyra och små mängder kaliumhydroxid lätt kan få fram semisolida "stenar" som blir ganska hårda om de får torka i rumstemperatur.

Slutsatsen som dras i artikeln är att de gröna "stenar" man får ut efter en leverrening består av fria fettsyror som bildas genom att gastriskt lipas spjälkar olivoljan. Dessa har sedan förtvålats efter blandning med kaliumkarboxylater (citronjuice innehåller tydligen mycket kalium), vilket ger den hårda strukturen. Man får alltså ut det man stoppar in, så att säga.

Leverrening - en metod för att skapa stenar och bli av med dem, allt på mindre än ett dygn. Visst är det underbart med alternativmedicin?