Jag har en fråga. Det är förmodligen väldigt uppenbart vem jag väntar mig ska svara på den (ja, du vet vem du är) men har någon annan några teorier så tar jag gärna emot dem.
Frågan är: finns det någon egentlig anledning till att vissa landsting envisas med att vilja ha S-Järn som fasteprov? Och varför är det ibland S-Järn och ibland P-Järn - finns det någon praktiskt skillnad (mig veterligen ingår inte järn bland koagulationsfaktorerna)?
Det finns ju en dygnsvariation av järn, vilket påpekas i vissa landstings provtagningsanvisningar. Men att man vill ha ett morgonprov av något är väl inte samma sak som att man vill ha ett fasteprov? Jag kollade på referensvärden på EQUALIS, och där står det inte angivet fastevärden. Hur mycket rör sig denna mytomspunna dygnsvariation om egentligen?
Ur en praktisk synpunkt kan det ju vara rätt viktigt om ett prov ska tas fastande eller ej - det innebär att patienten i många fall måste komma tillbaka för att ta prover, vilket är opraktiskt och ibland tidskrävande både för patient och personal. Så jag är lite nyfiken.
På den här vårdcentralen finns bara undersköterskor, ingen BMA. Jag vill inte jobba på vårdcentral utan BMA… det märks att det behövs nån som styr upp labarbetet här.
