Att salta en mimare

Idag frågade jag Sund hur man ska göra när man börjar med rundstickning. Hon tyckte det var jättekul att jag börjat sticka, och kom med en massa tips. Ace stickar också, och hade fler tips. Vänn också! Sen fick jag kompletterande stick-tips av min tandläkare… det känns lite som att jag gått med i en sekt.

Idag började psykiatrikursen. Först lite inledning, vi fick se lite filmklipp (från Rambo, Sopranos, A Beautiful Mind, Mr Jones, Analysera Mera osv) som illustrerade lite övertydliga exempel på olika psykiatriska tillstånd som vi ska kunna. Vi fick scheman och utlånade diagnosböcker som vi ska ha med oss hela tiden. Sen hade vi en introduktionsföreläsning om psykofarmaka som var lite sömnig (det blir aldrig detsamma utan sköldpaddor och van Damme) men bra. På eftermiddagen var det föreläsning om neuroleptika, men då var jag hos tandläkaren och koncentrerade mig på att andas, andas, andas. Två stora hissar samt paternoster-hissarna var ur funktion idag, så när jag skulle till dit slutade det med att jag gav upp och gick upp sju våningar istället. Pust! Det märks att det var längesen jag var och tränade.

Fyra och en halv timme hos tandläkaren, nu är EN av mina tänder lagade. Sammanlagt över åtta timmars lagningstid. Så går det när man är snål och lagar tänderna hos studenter. Nu har jag tydligen fyra hål kvar - det verkar vara ett mer för varje gång jag är där. Första gången sa de att jag hade tre hål, sen tre hål plus en trasig lagning (den vi har fixat nu), och idag var det helt plötsligt fyra hål och en trasig lagning. Jag kommer ALDRIG bli färdig med mina tänder… när de här är lagade kommer jag ha hunnit få nya hål.

Det funkade hyfsat att ta lite värktabletter före iaf, men just nu har jag lite småont. Oroar mig för att min lagning ska vara lite för hög, det kan man få ont av… men det är nog bara smärta efter allt borrande idag. Enligt tandläkarstudenten och hennes olika handledare så hade jag en tre kilometer lång kariestunnel genom tanden, som gömt sig under den gamla trasiga lagningen. Det krävdes blod, svett och tårar (eller åtminstone borravkylningsvatten i nacken) innan allt var bortrensat. Finputsning av lagningen fixar hon nästa gång, hon drog över tiden med 50 minuter så det fanns helt enkelt ingen tid kvar.  Ska dit igen den 18:e december.

Jag vill köpa en uppsättning strumpstickor… Ace har bekräftat att de säljs i förpackningar om fem, precis det jag ska ha. Stickning är en drog! 

Jag fick ett mail från min projektarbeteshandledare häromdagen. De är färdiga med sista finputsningen av min uppsats, och har skickat den till Scandinavian Journal of Forensic Science, i hopp om snart publicering. Yay! De skickade även den sista manusversionen till mig så jag kunde läsa igenom den. De har ändrat lite formuleringar, och lagt till ganska mycket fler referenser, men jag känner igen det mesta som mina egna formuleringar. Mitt namn står först på framsidan. Självklart kommer jag inte låta denna framgång stiga mig åt huvudet, utan jag fortsätter vara ödmjuk och beblanda mig med er, de små vanliga människorna.

Ni som brukar läsa Scandinavian Journal of Forensic Science (a.k.a Nordisk Rettsmedicin), läs de kommande numren extra noga, så att ni inte missar min artikel.   

In other news: idag börjar psykiatrikursen. Om en timme, närmare bestämt. En rimlig åtgärd inför kursstart vore att gå ifrån datorn och äta frukost, men jag är inte hungrig ännu. I eftermiddag är det dags för ännu ett tandläkarbesök, så jag missar föreläsningen om neuroleptika. Synd! Det låter intressant. Fast farmakologiföreläsningar är iofs sällan speciellt roliga i praktiken, om inte det är den galne engelsmannen ("jag kommerrr från en by västerrr om Göteborrrg, vid namn Manchesterrr") som håller i den. Han blandar in sköldpaddor och Jean Claude van Damme i sina föreläsningar, vilket gör dem väldigt underhållande. Allt verkar dessutom kristallklart när han föreläser - fast en vecka senare kommer man bara ihåg skämten och inget om hur det egentligen fungerade. Men eftersom man ändå aldrig kommer ihåg hur saker fungerade efter farmakologiföreläsningar så ligger han på plus.

Den här gången ska jag ta värktabletter före tandläkarbesöket, både Ipren och Alvedon. Förhoppningsvis ska det lindra upplevelsen litegrann. Satan vad jag ogillar att få tänderna borrade. Men alternativet, att ha en massa hål som gör ont så inihelvete, det är värre. Svårt att äta, speciellt viktig livsnödvändig föda som knäck, kola och liknande. Den där stora delen av kostcirkeln, ni vet.

Och så håller jag på att lära mig sticka. Övar mig med ett trist vitt bomullsgarn som sakta förvandlas till en slätstickad fyrkant. Har koll på hur man gör maskorna, det svåra är att hålla stickorna på ett bra sätt. Tänkte sedan införskaffa strumpstickor så att jag kan testa med rundstickning - men där behöver jag nog lite hjälp att komma igång. Jag har ett fint alpacka-garn liggandes, som förhoppningsvis ska förvandlas till ett par pulsvärmare.

Stickning är supertrendigt. Se bara på hur många stickbloggar det finns! Folk jag beundrar, som Kristina Wong, kan sticka. Jag har inte riktigt nått stadiet där det är enkelt och roligt, men det kommer, det kommer. Coola människor stickar, and I’m one of them.