Att salta en mimare

Idag mår jag skit.

Tekniskt sett mår jag inte så mycket sämre än igår, utan istället har min nyckfulla kropp valt att låta vänster sida tillfriskna medan den högra sidan nu är dubbelt så sjuk. Låt mig förklara: vänster ansiktshalva gör inte ont, vänster näsborre är knappt snuvig. På höger sida bultar och spränger det bakom ögat och näsan, snoret rinner (jag måste ha, och jag skojar faktiskt inte, förlorat minst en halvliter vätska den vägen det senaste dygnet), ögat rinner konstant och en svullen lymfkörtel på höger sida halsen ömmar som satan. Jag håller med andra ord på att förvandlas till Two-Face.  

Började nyss frysa, hela kroppen darrar - dags för universalkuren mot förkylning som stavas A-L-V-E-D-O-N. Jag älskar Alvedon. Funkar mot allt. Iaf allt som är relaterat till smärta och feber, men hur mycket av livets bekymmer gör inte det?

Under gårdagen läste jag ut den grafiska romanen jag fick av Lillebror. Helt underbar! En del av berättelserna var ganska mörka, men sagor är ju det. Om det är någon litterär genre jag gillar här i livet (förutom SF, my first love) så är det just vuxenversioner av klassiska sagor. Mörkare, hemskare, intressantare. Snövit får lektioner i fäktning av Prince Charming och använder sina nya skills för att slakta alla sju dvärgarna som hållt henne fången som sexslav. Grodan som blev en prins blir åter en groda varje gång han är stressad, vilket visar sig fatalt när fienden kommer och han i grodgestalt maktlös bevittnar våldtäkt och slakt av sin fru och alla sina barn. Tecknade serier är inte riktigt för barn alla gånger, och då syftar jag inte bara på porr-manga.

Åh, Alvedonen börjar verka. Livet verkar genast mindre hopplöst. 

Igår kom jag hem från utplaceringen, äntligen. Idag var det meningen att jag skulle uppbåda all min energi och städa, pynta, köpa gran, shoppa kläder att ha på julafton, samt köpa vissa kringgrejer som julgransmatta och sånt. Det är rätt stökigt här hemma, så städningen är den största biten.

Tyvärr (eller ja, det är rätt skönt egentligen) så har jag istället ont i halsen, feber, hosta och konstanta nysningar, och orkar inte göra en enda grej av ovanstående. Jag har ont i magen också, men det kan tänkas bero på mitt beslut att äta rester från gårdagens middag till frukost (kyckling med jordnötssås - här lagar vi fan inte mat själva). Johan och jag tog därför ett gemensamt beslut att helt enkelt skita i allt julpynt i år, skippa gran och sånt där. Ok, städa måste vi göra förr eller senare, men det måste inte göras just idag.

Istället ska jag försöka pallra mig iväg till Apoteket och ladda upp med näspray och extra mjuka näsdukar (det mest djävulska fenomen som finns är när näsan rinner samtidigt som den är helt igentäppt - det hjälper liksom inte att snyta sig) samt halstabletter och andra bra förkylningsprylar. Ok, det enda jag verkligen behöver är just nässprayen (vilket irriterar mig eftersom jag nyss avgiftat mig från den), men jag mår helt enkelt lite bättre bara av att få köpa saker.

Jag hoppas bara att det är en rejäl förkylning (övre bilden) jag fått, och inte nån jävla influensa (nedre bilden). Jag har inte tid med influensa, det är julafton snart och mamma kommer hit den 28:e.

Öppnade några av mina/våra julklappar igår, från Lillebror och från Trillian. Som vanligt har vi inte lyckats få iväg något paket till Kanada, men vi tar tag i det efter jul istället, så får hon en julklapp/födelsedagspresent-kombo. Vi fick roliga grejer från henne, som alltid. Ett fint armband, ATC:s samt tomma kort att göra egna ATC:s av, en väggprydnad, boken "Lost in Translation" av Ed Willett (som är en vän till henne och vars ungdomsböcker jag tidigare läst), små roliga tramsiga prylar och till sist torkat bisonkött med saskatoon-berries. Det sista testade vi medan vi såg på film - inget skriker JULSTÄMNING som att gnaga på torkad bison när man ser på nyinspelningen av The Hills have Eyes. Tyvärr smakar torkad rökt bison inte speciellt gott, så vi övergick till chokladtryffel efter en stund.

Brast ut i skratt när jag öppnade Lillebrors paket - vi har gett varandra samma bok i julklapp! Jag har inte läst den, jag hoppas att han inte heller gjort det utan bara läst och gillat beskrivningen som jag gjorde. Det är iaf väldigt tydligt att vi har liknande smak vad gäller böcker, även om vi även gav varandra fler böcker som inte matchade. Jag fick den här boken som är en grafisk roman (eller novellsamling?) skriven av Bill Willingham och illustrerad av flera olika grafiker som jag tycker mig känna igen från Neil Gaimans Sandman-böcker (John Bolton, Charles Vess, Jill Thompson m fl). Boken ser helt underbar ut, men den får mig att genast vilja springa ut och köpa samtliga Sandman-böcker, vilket kan bli lite dyrt. Jag läser överhuvudtaget för lite serier nuförtiden. 

Jag har ju förresten tänkt söka jobb på Beroendepsyk - och då vill jag ha en egen Delirium-docka att ha på mitt rum. 

Apropå ingenting så verkar min artikel/projektarbete vara i stort sett antaget för publicering, det ska bara fixas till lite detaljer. I måndags var jag på Rättsmedicin med mina handledare och deltog i det sista ändringsarbetet, vilket fick mig att ångra att jag överhuvudtaget släppt ifrån mig det sista artikeljobbandet till dem. Det som föreslogs som ändringar var till ungefär hälften sådant som jag tidigare hade skrivit men som de hade strukit. *suck* Tyvärr hade jag helt enkelt inte tid/ork/lust att fixa det sista själv, men det känns ändå lite synd - jag känner att jag, om jag bara hade haft tid, förmodligen hade fått till ett åtminstone prosamässigt bättre jobb. De är helt enkelt inte så grymma på engelska, mina handledare. Däremot är de förstås mycket bättre på själva forskningsbiten. Men just språket, där känns det inte riktigt som mitt eget arbete längre, iaf inte i vissa delar. Och korrespondensen med granskarna från Nordisk Rettsmedicin hade jag också gärna handskats med själv, det blir alldeles för korthugget och simpelt som det skrivs nu.

Men jag ska inte gnälla - jag blir iaf publicerad! 

Utplaceringen börjar närma sig sitt slut. Här på avdelningen förbereder man sig tydligen på att i stort sett stänga ner över helgerna, så antalet mottagningsbesök har gått ner drastiskt. Konsekvensen för läkare och övrig personal är att de får lugn och ro att sitta och dona med administrativa grejer, skriva intyg, anteckningar, remisser och vad de nu gör. Konsekvensen för mig är att jag inte har ett skit att göra på dagarna. Igår träffade jag en (1) patient, som kom för en medicinjustering. Idag kommer jag, om jag har tur, träffa ytterligare en. Tyvärr verkar hon enligt journalanteckningarna vara totalparanoid, och sådana patienter brukar inte vilja ha studenter med. Vi studenter är nämligen kända för vår förmåga till tankeöverföring och våra kontakter med både SÄPO och utomjordingar, så det är kanske förståeligt.

Gick härifrån tidigt igår, tog en sväng på stan och fyllde på lite nödvändigheter som höll på att ta slut (underlagskräm, ansiktskräm, cerat och annat livsviktigt). Borde köpt en ny mascara också, den jag har börjar ge klåda i ögonen, så den har nog blivit för gammal. Såg en ögonbrynstrimmer inne på Åhlens som jag nu hett eftertraktar, tillsammans med en värmedriven ögonfransböjare. Jag är säker på att min tillvaro skulle bli minst 200% bättre med dessa prylar i min ägo. Jag kanske ska köpa dem idag - det var inte speciellt dyrt. Kollade lite på kläder, men eftersom det är 25 minusgrader här och jag gick klädd i jeans, täckbyxor, två lager tröjor, yllekofta, halsduk, mössa, vantar och yllejacka så kändes det lite småjobbigt att plocka av allt bara för att prova nånting. Ok, jag hade tagit av mig mössan och vantarna därinne, men ändå.

Promenerade hem, åt tråkig findus-färdigmat, och drabbades sedan av akut apati vilket resulterade i att jag gick och la mig och sov i fyra timmar. Jättebra. Pratade med Johan i telefon, såg på Grey’s Anatomy, och gick sen och la mig för natten. Sov som en klubbad gris och orkade knappt gå upp då klockan ringde. Jag hatar vintern - om jag bodde på nåt varmare och ljusare ställe skulle jag bergis inte vara såhär trött hela tiden.

Idag har jag fått mina papper påskrivna. Tyvärr är de helt anpassade till slutenvården, så det blir massor av oikryssade rutor, till exempel för presentation av patient på rond, inskrivning av patient, epikris, sit-in osv. Skräp. Men jag har å andra sidan varit med på en jävla massa mottagningsbesök.

Åt som vanligt lunch i sjukhusmatsalen, där det idag vankades julbord. Stämningen var hög därinne, folk pratade och skrattade, levande ljus var tända och allt verkade trevligt. Dvs för alla utom studenten som för det första inte känner någon och för det andra inte gillar julmat. Ni vet, neggot, pessimisten, gnällspiken - jag alltså. Nej, jag gillar inte julmat. Jag avskyr sill i alla former, rödkål, grönkål, gravad lax, inläggningar, röror, geggiga sallader och allt som har med majonäs att göra. Efter att ha pillat i mig en skinkmacka, två köttbullar, en prinskorv och en halv potatis, nedsköljt med en halv flaska julmust light, flydde jag därifrån. Snodde med mig två clementiner i farten, som jag hoppas ska kunna kompensera för den usla lunchen. Borde tagit en näve pepparkakor också!

Klockan 14:15 kommer paranoikern på sitt mottagningsbesök, och i hopp om att få vara med sitter jag här sysslolös och väntar. Livet som läkarstudent är mycket glamouröst.

Jag börjar bli trött på att ingen här verkar ha något övergripande ansvar för kandidatsysselsättningen. Som idag, just nu. Den enda som verkar patienter på mottagningslistan är en ST-läkare som så sent som igår tydligt markerade att hon inte vill ha med kandidat, för att jag får "bättre handledning" om jag istället går med en av de andra läkarna här. Dvs en läkare som idag inte har en endaste patient. Och den enda läkare som faktiskt ger riktigt, riktigt bra handledning är bara här i början av varje vecka - han är dansk, såklart. När saker börjar bli flummiga så kommer det alltid till slut en dansk och styr upp det hela. Men han är inte här idag, och jag sitter istället ensam i "mitt" kontor framför "min" dator och undrar varför hela korridoren därute är öde. Förmodligen är det nåt möte eller nån konferens som alla vet om utom jag. Och varför vet jag inte sånt? Varför vet jag inte ens det mest grundläggande om rutinerna här (som vilken tid fikat serveras)? Jo, för att jag i hela förra veckan gick med en flummig, distraherad (fast ok, väldigt trevlig) läkare som inte verkade ha svar på något jag frågade honom, från medicinering av schizofrena till hur man hittade till matsalen.

Och den här veckan förutsätter alla att jag har koll, så ingen säger till mig när/var/hur saker händer. I vanliga fall hade det nog inte varit något problem, jag frågar och frågar tills någon förklarar saker för mig. Men idag känner jag mig trött, grinig och helt apatisk, huvudet värker och jag har ont i kroppen. Jag har ingen lust att börja antasta folk med frågor, jag vill inte prata med någon överhuvudtaget utan bara åka hem, hem, hem.

I eftermiddag ska vi ha nån slags undervisning, och jag kommer få frågan vad jag har gjort idag. Svaret "inte ett skit" kommer troligtvis följas upp av nån slags bekymrad min och frågor om varför jag inte gick med typ den danske stafettläkaren (för man får ju så bra handledning av stafettläkare, eller?) eller ST-läkaren, eller varför jag inte var med på konferensen som jag gissar pågår just nu. "För att ingen tog mig i handen och ledde mig dit" är ett uselt svar. Men det är det enda svaret jag har. Idag är jag fullkomligt initiativlös. Apatisk.

När H&M körde igång sin årliga reklamkampanj där vi återigen påminns om julens sanna budskap (=att ge sin fru sexiga underkläder i julklapp) så blev det som vanligt ett jävla tjafsande. Schyman kallade det för porr, debatt uppstod, H&M fick en massa gratisreklam. Min spontana tanke var att en bild på en tjej som ligger på en säng och klappar en katt knappast är porr, och att det verkade rätt gulligt och oskyldigt. H&M är ett stort företag som inte behöver mig till att försvara dem, men jag försvarade dem ändå.

Men nu. Helvete vad trött jag är på den satans reklamen. På Emanuelle Béarts plutande silikon-näbb, på den där fula inavlade katten och DEN DÄR SATANS FÖRBANNADE HELVETES JÄVLA LÅTEN. Och underkläderna är ju inte ens speciellt snygga.

I en av reklamsnuttarna står hon vid ett fönster och vänder sig långsamt om mot kameran. Har någon mer än jag reflekterat över att det ser ut som att hon står på nån slags vridplatta? Hon vrider sig runt helt utan någon kroppsrörelse överhuvudtaget. Jag får skräckfilmsvibbar av det.

Mer om tv. Såg någon på Kustbevakarna igår? Kvällens höjdpunkt var den där killen som i detalj förklarade hur han gillade all musik utom låtar med instrumentet triangel i. Heh. "Det finns i jättemånga låtar, har du inte tänkt på det?" Kul kille.

Idag har jag upptäckt att bloggen på underlakare.se är skitkul. Dessutom har jag lärt mig en massa nya fåniga läkarskämt genom att läsa kommentarerna, och om det är något man inte kan få för mycket av så är det fåniga läkarskämt.

Vissa kunde jag förstås redan sen tidigare, till exempel klassikern "vad är en dubbelblind studie?" (där svaret antingen är "två ortopeder som studerar ett EKG" eller "två distriktsläkare som studerar en röntgenbild") och diagnosen "supraklaviculär insufficiens" (=dum i huvudet). Uttalanden som "problemet är lokaliserat supratentoriellt" får väl också räknas till den här kategorin. Men idag har jag lärt mig den psykiatriska diagnosen "gnomi ad tectum", samt följande skämt:

-"Vet ni vad det gröna skynket mellan anestesipersonalen och kirurgerna kallas?"
-"Blod-hjärn-barriären"…

Annars har jag inte gjort så mycket idag. Suttit med på två patientsamtal, ska sitta med på ytterligare två i eftermiddag. Uppmanat min kära fästman att helt enkelt sluta brygga te på vanligt sätt och istället börja snorta tepåsepulver rent. Och så har jag grävt runt på internet för att hitta information om hur man går tillväga för att skaffa sig en forskarkarriär, ett alternativ som känns mer och mer lockande (och det säger jag inte bara för att jag vill ha en anledning att använda nya fina Word 2007). Jag har lite funderingar på att gå och snacka lite med min handledare i Rättsmedicin, nån gång efter jul/nyår.

Ace tatuerade sig på ryggen igår. Jag skickade ett sms och frågade hur det gick, och fick till svar att det gjorde ont av och till, men att det för övrigt gick bra. Ska ringa henne och se om vi kan planera in en fika i helgen, så att jag får se resultatet.  

Det var risgrynsgröt till lunch i restaurangen idag. Bitches, please! Gröt är inte mat.

Jahapp. Efter att här i bloggen ha öst galla över min lägenhetskompis igår så visar det sig naturligtvis att vi har världens trevligaste kväll tillsammans igår kväll, en massa prat, skratt och anekdoter från respektive utplacering. Idag ska hon åka hem och helt plötsligt inser jag att jag kommer sakna henne. Fan också.

Turen ut i urskogen visade sig vara väldigt lyckad. Alla var trevliga, jag fick se intressantare fall än jag gjort tidigare, och jag fick skriva min första psykiatriska anteckning (en mottagningsanteckning) där jag beskrev patientens aktualla situation samt - svårast - psykiskt status. Kul! Fick bra feedback (dvs handledaren sa att det var bra, och lät som om han menade det) och mycket bra handledning. En bra dag allt som allt.

Hittade roligt fint fluffigt garn i den lokala urskogs-icabutiken, så nu håller jag på med ett nytt handledsvärmarprojekt. Jag stickar med 4,5mm stickor, så det ska nog gå lite snabbare än det senaste projektet. Förhoppningsvis ska mina handleder vara värmda inom ett par dagar iaf.

Igår kväll kom jag tillbaka hit till utplaceringen. Bussen anlände vid 22-tiden, efter en trist tvåtimmarsfärd då jag ångrade varenda en av de låtar jag fört över till min telefon/mp3-spelare. Jag vill ha NY MUSIK!

Promenerade till "min" lägenhet som jag delar med en T7:a. Öppnade dörren och möttes av stanken av gamla apelsinskal. Bluäärgh…. Hon har alltså inte gått ut med soporna på hela helgen, trots att soppåsen var nästan full redan i torsdags när jag åkte (samma soppåse som påbörjades förra söndagen då hon kom hit). Ok, jag kunde gått ut med dem i torsdags… men den var bara nästan full då ju.

Upptäckte att min mjölk gått ut. Gröt med sylt utan mjölk = väldigt otillfredställande frukost. Jag är för övrigt redan hungrig igen.

Min lägenhetskamrat gick upp senare än jag, och när hon öppnade dörren till sitt sovrum så kändes en pust av instängd, äcklig begagnad luft. WTF? Den här tjejen ser så söt och prydlig ut… men hon måste sakna luktsinne totalt (till er därute som faktiskt saknar luktsinne - sorry) för att stå ut med instängd sovrumslukt och doften av sakta förmultnande soppåse. Själv står jag inte ut om inte fönstret är öppet till sovrummet, jag vill ha min luft fräsch thankyouverymuch.

Idag ska vi åka ännu längre ut i ingenstans. Jag och två läkare ska åka bil ut till nån liten ort låååångt från civilisationen, för att - ja, jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Föra ut psykiatrins välsignelse till de mentalt påfrestade infödingarna antar jag. Jag är lite nervös över dialekten - redan här, i en förhållandevis stor ort, är dialekten så otroligt påfrestande ful att jag känner ett annalkande psykbryt så fort nån öppnar munnen. Och vi ska inåt landet, så det kan fanimig bara bli värre.

Wish me luck.

Jag försöker få tag på låten "In Yr Underwear" med Fox ‘n Wolf. Nån som har den på mp3?