Igår hade jag flyt. Jag pluggade ÖNH-målbeskrivning hela eftermiddagen och fyllde upp skrivbordet med utskrifter om mediaotit, extern otit, zoster oticus och annat öronrelaterat. Målbeskrivningen är så snygg att man kan gråta, jag har använt 99% av alla funktioner som Word 2007 har att bjuda på samt inkluderat pedagogiska bilder med exempel på mastoidit och barn med påssjuka. Hej och hå! Om jag någonsin blir färdig med den så kan jag fanimig sälja den för dyra stålar.
Idag är Johan (som igår höll mig sällskap genom att sitta i samma rum och spela Diablo II) iväg och ser på hockey. Jag satte mig vid datorn för att fortsätta med målbeskrivningen men istället sitter jag och läser bloggar och lyssnar på Fountains of Wayne. På något sätt blir det ofta så.
Vi hade första dagen på ÖNH idag. Kandidatmottagning med två patienter var och en finskbrytande blond nybliven ÖNH-specialist som skickligt handledde oss genom dagen. Om man av någon anledning hade köpt myten om att skicklighet och otrevlighet måste följas hand i hand (House, någon?) så hade den falllit idag.
Jag var glad att jag pluggade igår kväll iaf, annars hade jag inte haft en susning om vad kolesteatom är till exempel. Tack vare pluggandet kunde jag nu kunnigt nicka "ahaaa, ok" när den andra mottagningsläkaren förklarade att det var vad hon letade efter bakom en klegget som täckte en trumhinna. Jag är lite dålig på att fejka ett kunnigt "ahaaa" och när det gäller tentor så tar det en inte speciellt långt.
Kisse #1 sitter och meppar under min stol. Jag tror att hon smyger på kisse #2, vilket är korkat eftersom de ser varandra mycket väl. Men det ser ut att vara det hon gör, nonetheless. Ingen har väl någonsin påstått att katter är smarta.
