Oh my god, oh my god,oh my god,oh my god,oh my god, OH MY GOD!! För drygt en vecka sen tackade jag ja till ett dassigt underläkarvikariat på en psykavdelning i en region som inte är kända för sina höga löner - de erbjöd mig 20.500, ej förhandlingsbart. Som bonus skulle jag få jobba tillsammans med en kursare som jag verkligen avskyr, plus att jag inte hade någonstans att bo. Så går det när man söker jobb för sent.

Och idag, när jag "råkade" skolka eftermiddagen, så ringer telefonen och jag blir erbjuden ett jobb som underläkare på en medicinavdelning 1,5 timmars bussresa härifrån, för 26.000 i månaden. För helvete! Jag sa som det var, att jag egentligen redan tackat ja någon annanstans, men att jag hellre ville jobba hos dem och att jag skulle försöka slingra mig ur det första jobbet.

Jag har inte skrivit på något kontrakt ännu (har inte fått det skickat till mig ens). Räknas det som bindande om man skrivit ja i ett mail? Snälla säg att det går att slingra sig ur det här med hedern i behåll. Please! Jag har inget studiemedel nästa termin.. jag behöver en hög lön! Dessutom hyr det sjukhuset ut möblerade ettor med tv och kokvrå för 2200 i månaden… om jag hyr en sån så kommer jag fortfarande tjäna mer än psykjobbet. Lägenheterna är dessutom jättenära sjukhuset… och alla vikarier kommer säkert bo där, det blir bra med folk omkring mig att umgås med. Och så kan jag åka hem på helgerna!

AAAAAARRRHHHHHHGGGG!!!! Varför tackade jag ja till första bästa? Om jag inte kan slingra mig ur det jobbet kommer jag implodera till en liten arg blöt hög.