Jag har fortfarande inte fått tag på människan som jag ska ge nobben. Men jag har fått tag på en annan av sekreterarna på Psyk och hon lovade att prata med henne så fort hon dök upp. Vilket enligt ryktet blir imorgon. Så hela ångestpaketet är framskjutet tills imorgon bitti. I väntan på det har jag ringt medicinavdelningen och tackat ja, så nu väntar jag på att få papper från dem.

Något som lindrar denna materiella själs ångest betydligt är en rolig grej som min pappa förklarade för  mig idag - skattejämkning. Om jag lämnar in en ansökan om skattejämkning baserat på min preliminära årsinkomst (vilken inte blir så hög med tanke på att jag arbetar två månader per år) så kommer jag få ut ca 22600 kronor i månaden efter skatt. Plus jourkomp.

Den som sa att pengar inte gör en lycklig visste inte vad han pratade om. *aaaaahhh* 

Idag har jag varit på ÖNH-avdelningen och skrivit in två patienter. Inte mycket att orda om. Sen tog patienterna slut och jag smet in på operation istället (efter en rejält tilltagen fikapaus). Så nu har jag sett det folk pratade om på eftermiddagsmötet igår - abrasio av adenoid. Vår handledare berättade att han svimmade första gången han såg en sådan… men jag lyckades iaf hålla mig på fötterna. Det ser ruskigt brutalt ut när man skrapar bort den där stackars grejen, speciellt när det som den här gången är frågan om en pytteliten patient på ca 2 år. Det ser ut som att man ska bryta nacken av patienten när man kör in den vassa öglan och skrapar bort adenoiden. ÖNH-kirurgi kicks ass.

Fick även närvara vid en tracheostomi av en patient på IVA - intressant och lite småblodigt. Har aldrig sett en tracheostomi förut, men jag ska hänga på op hela dagen imorgon så förhoppningsvis hinner jag se en till, och kanske få assistera till och med. Om jag kommer ihåg hur man knyter suturer, vill säga.