Första dagen på neuro, och allt jag ägnat mig åt är internmedicin.

Vi hade två inskrivningar delat på två kandidater idag, och arbetsskygg som jag är så blev jag lättad över att vår lottning innebar att jag fick dela patient med en annan kursare. Vi trodde att det skulle bli en enkel inskrivning inför en epilepsiutredning, men efter att ha läst det första stycket av inremissen så hade vi en solklar differentialdiagnos på gång: porfyri! Världens roligaste diagnos. Ok, inte för patienten, men ändå. Iofs, litegrann för patienten också, de har ofta haft sina problem länge och är glada att någon åtminstone kan sätta namn på det.

Hursomhelst, efter att ha delgett överläkaren vår misstanke gav han oss uppgiften att leta upp en internmedicinare som kunde informera oss om hur man ska utreda för porfyri. Nu visste jag ju förstås redan det efter att ha fått den roliga chansen att ringa porfyricentrum på Karolinska i somras (porfyri är KUL!) men han ville ändå att vi skulle få allt bekräftat. Så vi begav oss till Hematologen på våning 2 där de tydligen inte alls utreder porfyri, blev hänvisade till Gastro på våning 9 där en helt grön ST-läkare hänvisade oss till sin överläkare som just rymt till mottagningen på bottenvåningen… men på mottagningen fanns han inte enligt en hjälpsam sekreterare som hänvisade oss till andra delen av sjukhuset (fast lyckligtvis fortfarande på bottenvåningen) där han hade sitt kontor. På kontoret fanns ingen alls, men i samma korridor fanns andra gastroläkare som hänvisade oss till en helt annan läkare tvärs över korridoren… som till slut kunde informera oss om hur man provtar för porfyri. Vilket jag, som jag nämnde ovan, redan visste. *suck* Men i ärlighetens namn var det rätt kul att springa runt och leka detektiver ett tag.

Så imorgon ska vi informera sköterskorna hur man ska provta, och så har vi fyllt i en remiss som är alldeles exemplarisk (= den innehåller anamnes, vilket överläkaren tyckte var lite onödigt). Tyvärr tar porfyrianalyser tid så det är inte säkert att vi är kvar när svaren kommer. Det vore så oändligt coolt om vi har lyckats ställa rätt diagnos efter att hon utretts i så många år av så många olika läkare. Tyvärr visar det sig säkert att det inte alls är porfyri som är hennes diagnos utan bara tråkiga "krampanfall UNS".

Verkligheten liknar inte sjukhusserierna tillräckligt mycket.