Och om vi bortser från hela grejen med seriösa förhållanden och hundinköp så skulle jag verkligen, verkligen behöva en man ikväll, till… eh… annat.
(och inte för att montera ihop tv:n, för det klarade jag av själv thankyouverymuch)
Har varit mäktigt sugen på att skaffa hund den senaste tiden. Och med "senaste tiden" menar jag de senaste 7-8 åren. Men det har av olika anledningar (dyrt, ingen tid, Johan hatar hundar) inte blivit av under min sambotid, och nu som singel… ja, det är inte praktiskt helt enkelt. Men jag har ändå haft ögonen på en kennel med mycket fina Staffordshire bullterriers hemma i Ku
ngsbackatrakten. Jag har dock kunnat trösta mig med att de senaste kullarna har varit nästan helsvarta valpar och jag har varit sugen på en vit eller piebald. Idag ser jag dock att en kull från en av deras hanar har fötts för några dagar sedan i en annan kennel. Små vita gosegrisar! Två tikar (vill ha!) och två hanar.
Men jag har ju inte tid att ha hund när jag bor ensam.
Så nu är frågan: bör jag ompröva min singelstrategi och hur stor är sannolikheten att jag hittar en pojkvän som duger innan valparna ska säljas? Jag har 8 veckor på mig.
Det gäller alltså en efterlysning på en intelligent, vuxen man mellan 30-40 år, icke-rökare, som bör ha kapat navelsträngen till både mamma och alla eventuella ex (om de inte är sjukt trevliga), som kan och gillar att uttrycka sig i skrift (ja, tal också såklart) och som tycker om hundar, katter och barn. Stabil livssituation avseende arbete och inkomst är önskvärt, matlagningskunskap är ett plus och för guds skull fäll ner toasitsen. Att be om nån med humor är dock lönlöst, för även de tråkigaste människor tror ju att de är roliga.
Och det som utannonseras är en 31-årig kvinnlig läkare med god inkomst (även duktig på att spendera inkomsten) och förmåga att både arbeta hela natten igenom och väcka en full människa med två handgrepp eller mindre. Gillar science fiction, män och handarbete. Bra i sängen och riktigt bra på att baka. Lyhörd och snäll, ger kreativa komplimanger. Med i boet vid framtida samboskap följer två (eventuellt tre) katter, ett nytt fräscht möblemang, 5 bokhyllor med mestadels science fiction och från och med idag även en 40′’ tv och en ny stereo.
Ett kap alltså. Slå till i tid!
I helgen ska jag baka semlor för första gången någonsin och jag sitter därför nu och ignorerar alla odikterade epikriser för att istället utföra lite semmelrelaterad research på nätet. Jag har i min hand (eller ja, bredvid mig på skrivbordet, ovanpå en pärm med pm för kirurgiska operationer och strax bredvid en blodtrycksmanchett som under två veckors tid har gett mig huvudvärk genom att konsekvent mäta upp förhöjt blodtryck hos ALLA patienter) 4 utskrivna semmelrecept (semlarecept? semlorrecept) som alla skiljer sig lite från varandra.
Recept 1 & 2: skiljer sig obetydligt från varandra, det ena har lite mindre smör/övrigt ratio men annars är de lika. Utmärkande feature är att båda innehåller hjorthornssalt. I en jäsdeg? Va?
Recept 3: mindre smör, vit sirap som alternativ till socker, inget hjorthornssalt. En vanlig bulldeg helt enkelt.
Recept 4: dubbeljäst deg! Första jäsningen med enbart jäst, socker & mjöl, därefter slänger man i smör, mer socker, ägg, kardemumma, salt och mer mjöl, och jäser en gång till. Sen ska det förstås jäsa på plåten en sista gång.
Recept 1 & 2 fascinerar mig. Vad fyller hjorthornssaltet för funktion? Jag har aldrig använt det till något annat än småkakor annars. Bättre jäsning? Fluffigare semmelbullar? Jag tycker att det är lite läskigt med ammoniakdoften som bildas när man använder hjorthornssalt, det sabbar den där goda nybakat-doften som annars sprider sig i lägenheten. Recept 3 är rent tråkigt, så det går bort. Fast vit sirap är bra. Recept 4 däremot verkar spännande. Dubbeljäst deg låter avancerat så det MÅSTE bli gott. Och så har man nåt att säga om folk kommenterar.
-Vilka goda semlor!
-Ja, alltsåserru, hemligheten är att dubbeljäsa degen och att använda ekologiska ägg värpta av hönor som matats exklusivt med pappersmassepellets gjorda av Astrid Lindgren-böcker.
-Åh fan. Du är ett geni. Vill du gifta dig med mig och föda mina barn?
Och så tänker jag göra hemmagjord mandelmassa. Förstås.
*******
Uppdatering: ahhh… kesella. Självklart.
Glömde ju det viktigaste om gårdagkvällen - fikat! Vi åt upp det allra sista av mina macademiablondies (som nog hade blivit dåliga efter en dag till). Blondies är brownies, men med vit choklad och ett fånigt namn. Receptet har en massa idiotiska vikter och mått eftersom det är en översättning från ett amerikanskt recept och svenska kokboksförlag verkar inte längre bry sig tillräckligt för att justera till svenska mått. Receptboken heter "Brownies-blondies-kladdkakor" (Linda Collister).
Macademiablondies med vit choklad
Värm ugnen till 180 grader. Dvs lite mer än 175, lite mindre än 200. Dumma amerikanska recept! Lägg första mängden (175 g) vit choklad i en värmetålig skål tillsammans med smöret, och låt smälta över ett vattenbad under omrörning. Ta bort skålen från vattenbadet och rör ner sockret med en träsked - nej, du har inte gjort fel det ska se sådär grynigt ut. Arbeta in de uppvispade äggen lite i taget, därefter vaniljen och vispa ordentligt en liten stund tills smeten är blank och fin.
Sikta ner mjöl och bakpulver och ner ner det i smeten. Jag tyckte först att det kändes lite tv-kock-pretentiöst att använda en sikt, men det är faktiskt ett riktigt bra sätt att få bort alla klumpar. Dessutom känner man sig så proffsig när man använder den.
När smeten är slät rör du ner 100 g av de hackade nötterna, samt återstoden av den hackade chokladen. Därefter skedar du över blandningen i en 20 x 25 cm stor form soom du smort och klätt med bakplåtspapper. Resten av de hackade nötterna strös över.
Grädda i ugnen 20-25 minuter, tills det börjar bli fin färg. I receptet står det att man ska testa med provnål men den brukar bli kladdig oavsett hur länge kakan varit inne så kolla färgen istället. Nötterna ska fått en hel del färg men inte blivit brända. Det är trist om det blir FÖR kladdigt så våga lämna den i ugnen till sista sekunden. Låt den svalna i formen och skär upp den i 20 bitar. Förvara i lufttät behållare och ät inom 4 dagar (macademianötter härsknar fort).
Återkommer med bild, kanske.
Kattpussar, det är fint det. Mina katter pussas inte, den ena är rädd för ansikten och den andra bara stångar en med pannan. 
Men Ankis katt Savannah (a.k.a. "Kisse") ger glatt nos-mot-mun-pussar. Jag vill ha en till katt, nu! En kattunge som kan skrämma skiten ur gammtanterna så att de motionerar bort lite av allt innekattsfläsket de lagt på sig.
Spenderade kvällen hos Ace, såg på Top Model där Nikeysha åkte ut och Hannah i sann Sarah Palin-anda fortsatte ge oss en vackert nyanserad bild av Alaska, staten där det enda vitare än snön är befolkningen och där man bara kan vara homozygot, inte homosexuell.
På väg hem i virvlande snö mötte jag Ida på järnvägsbron, på väg till sjukhusgymmet. Tänkte bara stanna och säga hej men det slutade såklart med att vi stod dubbelvikta och skrattade tills tårarna rann och förbipasserande pensionärer flydde i panik (ok, bara en). En vacker dag kommer Ida hoppa av sin läkarkarriär och åtgärda problemet med att Sverige inte har några roliga kvinnliga stand-up-komiker.
Shit så social jag har varit ikväll alltså. Måste nog isolera mig några dagar för att återställa jämvikten. Don’t call me, I’ll call you.
Heh… ja, det var ju ett tag sen
Nu kanske jag måste lägga till en ny kategori, för jag är inte läkarstudent längre. Jag tog examen för nästan exakt ett år sedan, på min 30-årsdag. Jobbar som AT-läkare på ett gulligt litet sjukhus i en gullig liten stad tillsammans med Ace och lite andra kursare.
Mycket har hänt. Det är därför man ska blogga regelbundet, så att det finns dokumentation på allt knäppt man går igenom.
