Har varit mäktigt sugen på att skaffa hund den senaste tiden. Och med "senaste tiden" menar jag de senaste 7-8 åren. Men det har av olika anledningar (dyrt, ingen tid, Johan hatar hundar) inte blivit av under min sambotid, och nu som singel… ja, det är inte praktiskt helt enkelt. Men jag har ändå haft ögonen på en kennel med mycket fina Staffordshire bullterriers hemma i Ku
ngsbackatrakten. Jag har dock kunnat trösta mig med att de senaste kullarna har varit nästan helsvarta valpar och jag har varit sugen på en vit eller piebald. Idag ser jag dock att en kull från en av deras hanar har fötts för några dagar sedan i en annan kennel. Små vita gosegrisar! Två tikar (vill ha!) och två hanar.
Men jag har ju inte tid att ha hund när jag bor ensam.
Så nu är frågan: bör jag ompröva min singelstrategi och hur stor är sannolikheten att jag hittar en pojkvän som duger innan valparna ska säljas? Jag har 8 veckor på mig.
Det gäller alltså en efterlysning på en intelligent, vuxen man mellan 30-40 år, icke-rökare, som bör ha kapat navelsträngen till både mamma och alla eventuella ex (om de inte är sjukt trevliga), som kan och gillar att uttrycka sig i skrift (ja, tal också såklart) och som tycker om hundar, katter och barn. Stabil livssituation avseende arbete och inkomst är önskvärt, matlagningskunskap är ett plus och för guds skull fäll ner toasitsen. Att be om nån med humor är dock lönlöst, för även de tråkigaste människor tror ju att de är roliga.
Och det som utannonseras är en 31-årig kvinnlig läkare med god inkomst (även duktig på att spendera inkomsten) och förmåga att både arbeta hela natten igenom och väcka en full människa med två handgrepp eller mindre. Gillar science fiction, män och handarbete. Bra i sängen och riktigt bra på att baka. Lyhörd och snäll, ger kreativa komplimanger. Med i boet vid framtida samboskap följer två (eventuellt tre) katter, ett nytt fräscht möblemang, 5 bokhyllor med mestadels science fiction och från och med idag även en 40′’ tv och en ny stereo.
Ett kap alltså. Slå till i tid!
Nej, jag tänker inte slå till (mest för att jag inte passar in på efterlysningen, förstås - visst var det riktigt diplomatiskt?)
men jag blir nyfiken på vad du håller på med för handarbete.
Comment by ebeth — March 23, 2009 @ 8:54 pm
Jag har en tendens att påbörja saker som inte avslutas, så även om jag teoretiskt sett KAN sticka och virka… så måste jag nog ärligt svara att jag just nu mest tillverkar figurer ur klassiska datorspel, i pärlplattor.
Jag är dock fascinerad av allt handarbete och tycker att det är hur coolt som helst med folk som - till skillnad från jag - är duktiga på det.
Anledningen till att jag varken stickar eller virkar längre är att jag har märkt att allt sånt kräver att det finns en man i lägenheten som spelar datorspel samtidigt, annars funkar det inte.
Comment by Sofia — March 23, 2009 @ 9:04 pm
Åhå, som fanatisk och ohjälpligt beroende av stickning, virkning, nålbindning och garvning har jag lite svårt att förstå vad den datorspelande mannen skulle vara bra till, men det kanske bara är något jag ännu inte insett.
Comment by ebeth — March 23, 2009 @ 9:53 pm
Han sprider lugn och harmoni. En datorspelande man är nästan lika rogivande som en sovande katt, med bonusen att han inte riskerar att vakna och börja leka med garnet.
Vad är nålbindning?
Comment by Sofia — March 23, 2009 @ 10:47 pm
Då antar jag att det går lika bra med datorspelande barn, så länge de inte slåss om samma dator.
Nålbindning är den teknik som användes före stickning och virkning. Man har en grov nål och syr öglor runt tummen. Oerhört slitstarkt och läckert!
Det finns ett finskt ordspråk som lyder: “den man som har stickade vantar har en lat hustru” så då kan du fatta att nålbindning is the real shit!
http://tinyurl.com/cmwyns
Comment by ebeth — March 24, 2009 @ 2:54 pm
Jag har inte haft privilegiet att känna hur det känns att ha egna datorspelande barn, så jag vet inte hur de står sig i jämförelse. Hoppas dock på både datorspelande man och barn i framtiden även om båda lyser med sin frånvaro för tillfället (ja, jag tycker lite synd om mig själv).
Oh, det ser intressant ut! Jättesvårt eller bara ganska svårt?
Comment by Sofia — March 24, 2009 @ 6:58 pm
Med hjälp av en begåvad pedagog *hostar blygsamt* och tjurskallighet går det att bemästra.
På bilden ser du finsk vriden söm, men det finns enklare varianter att börja med.
Comment by ebeth — March 24, 2009 @ 8:48 pm
Håller du regelrätta kurser, eller gäller det att fjäska in sig för privatlektioner? Jag betalar - som för allt annat - i kanelbullar och kladdkakor.
Comment by Sofia — March 24, 2009 @ 8:52 pm
Ibland går jag att hitta här: http://balforsgard.com/kurser.html
annars räcker det att smickra mig en smula :)
Comment by ebeth — March 24, 2009 @ 8:58 pm
Jag känner dig ju inte tillräckligt för att komma med annat än mycket generiskt smicker, men jag kanske får återkomma? :)
Comment by Sofia — March 24, 2009 @ 9:11 pm
Uhmm… du kan få lite smickringsvirke här:
http://www.facebook.com/album.php?aid=5158&id=640196957&l=fc6527bb92
Där finns ett fåtal av mina stickade skapelser
Comment by ebeth — March 24, 2009 @ 9:30 pm
Oh, imponerande! Framförallt de där mönstrade ärmkilarna, för en rookie som mig framstår det där som magi.
Comment by Sofia — March 25, 2009 @ 2:21 pm
Tack. Nu känner jag mig uppskattad och sedd ;P
Eftersom jag kombinerar hantverksnörderi med pedagogiknörderi är jag sällan svårövertalad.
Comment by ebeth — March 25, 2009 @ 2:42 pm
Jag är inte heller svårövertalad… i helt andra sammanhang, av helt andra anledningar. :)
Comment by Sofia — March 25, 2009 @ 10:34 pm
Hör av dig
Comment by ebeth — March 26, 2009 @ 10:06 pm