Att salta en mimare

Och så var man sjuk dårå. Och när jag säger "sjuk" om mig själv så använder jag en lite annan definition än jag skulle göra om mina patienter. En patient som kom in och klagade över de symtom jag har skulle kallas för en gnällspik (ja, inte så att de hör förstås) och skickas hem utan åtgärd, med råd om egenvård (Alvedon mot febern, drick mycket, avsvällande nässpray, etc). Men när det händer mig själv så betyder det att jag är Faktiskt Sjuk På Riktigt. 

Huvudet gör ont, halsen gör ont, öronen gör ont och knastrar (inuti alltså, själva ytterörat har bibehållen konsistens), det känns som att jag har feber… och jag tror att nån viktig del som håller hjärnan still inne i skallen måste ha lossnat, för jag kan svära på att den slår emot insidan av skallbenet varje gång jag rör på huvudet.

Och mina roliga planer för helgen gick om intet. Dessutom missar jag utbildningsdagen som idag handlar om… HUDSJUKDOMAR! Mitt favoritämne, för en gångs skull. Jag brukar sällan hävda att livet är orättvist, men idag är det fanimig det.

Och så har jag inga kanelbullar hemma. Hur ska man kunna bli frisk utan kanelbullar? Jag äter inget annat när jag är sjuk. Jag skulle förstås kunna gå och köpa, om det inte vore för att jag är så trött och febrig, plus att jag inte har kläder på mig. Blääääää. Fråga till publiken: hur mycket måste jag gnälla här för att någon ska förbarma sig över mig och komma hit med kanelbullar? Frysta från affären går fint.

Dagens ord: nagelbäddsavulsion. Smaka på det. Visst rullar det mjukt av tungan?

Speciellt vid midnatt.

Äh, det var en fantastiskt lugn jour, jag blev ringd ett par gånger innan jag hunnit somna, men vid halv tre borrade jag ner trynet i kudden och sov som en lycklig spädgris fram till åtta. Ändå fick jag frågan om jag var trött på morgonrapporten, troligen för att jag (eftersom jag inte visste att jag skulle joura) inte hade med mig vare sig tandborste eller hårborste, så jag såg väl lite sliten ut med håret åt alla håll… en syn annars reserverad för vissa utvalda (ja, för närvarande ingen alls).

Och nu äter jag godis till frukost.

Och jag är visst jour ikväll. Det hade jag ingen aning om, så det kom som en glad jävligt oönskad överraskning vid rapporten imorse (alla visste det utom jag).

Och jag ska jobba med natt-uskan som hatar mig. Jippi!

Mitt i natten, i kulverten under sjukhuset, går en ung kvinnlig underläkare (inte jag) för att dödförklara en patient på sjukhusets rehabiliteringsavdelning. Hörlurar med dödsmetall i båda öronen. "ÄR DET NÅN SOM HAR DÖTT HÄR ELLER?"

Tidigare under kvällen är det lugnt och fint på en av sjukhusets vårdavdelningar, och sköterskorna passar därför på att koppla på telemetriövervakning på sig själva och springer fram och tillbaka i korridoren för att se om de kan trigga igång takykardilarmet.

Summering: bli inte sjuk. Ska man befinna sig på sjukhus är det mycket roligare att vara personal.

(inga patienter kom till skada eller utsattes för medicinsk risk under detta festliga vårddygn. Så lugn, lugn.)

Ikväll: jour hela natten. Imorgon: titta på myskoxar med pappa. Idag: lyssna på musik i nya gröna ipoden.

För tusen år sedan då jag arbeta som kassörska i ett snabbköp brukade jag ägna mig åt att spekulera i vad folk skulle göra med de där konstiga varorna de köpte. En sexpack folköl och ett paket kondomer var ju ganska enkelt, medan ekologiskt te och en flaska ättika gav upphov till mer kreativa spekulationer.

Idag handlade jag 6 krukväxter, två burkar energidryck och en påse med torkad frukt och nötter. Jag undrar om kassörskan fick ihop det till en spännande kväll eller om hon bara ringde psykjouren direkt.

(jag borde köpt kondomer också, bara för att)

Dialog från föregående jourdygn:

- Vilken dos skulle han ha av Betapred?

- Tolv idag, och sen sex imorgon…..

-…. fan, den som ändå skulle ha sex imorgon.

Senaste två jourerna har varit riktigt jobbiga. Patienter i en aldrig sinande ström hela dagen, och sen, efter en kort paus vid midnatt, en aldrig sinande ström hela natten också. Stackars kollegan Linda fick inte sova alls, jag sov 3 timmar. Under dagen var det bra och intressanta patienter, på natten kom det lite mer berusade klientelet och välsignade oss med sin närvaro. Jag gillar iofs fulla ungdomar som patientkategori, men ibland kan det bli lite mycket.

Men vilken jour som helst kan bli underbar om man jourar med rätt person, och jag har fått äran att joura med allra bästa Linda för första gången på ganska länge. Så jag är trots allt jäkligt nöjd med min jour.

Inte visste jag att påsk var en högtid som folk helst spenderade på akuten. Jag trodde på sin höjd att vi skulle få in lite ägg-relaterade gallsmärtor, men istället visade sig skärtorsdag vara årets storfest vad gäller buksmärta, bröstsmärta, feber, proppar överallt där man kan få proppar, havererad bostadssituation, inflammerade gallblåsor, blindtarmar och för att riktigt spexa till det - VINTERKRÄKSJUKA!

Nu väntar jag bara på att känna de första symtomen själv. Inkubationstid minst 24 timmar… så jag har typ 6-8 timmar kvar. Och imorgon ska jag jobba igen.

Glad påsk!

Ikväll har jag suttit utomhus i en jacuzzi och blickat ut över älven, med en vintervind genom håret och ett gäng av de underbaraste och roligaste människorna i världen bredvid mig (och under, över och omkring mig - det blev lite ormgrop en stund, ehrm).

Sommardrömmar i all ära, men vinter i inlandet är inte kattskit heller. 

Keep on searching for a thing sublime
When all you need is inside of you
Everybody’s waiting for springtime
Well winter can be cosy too

Tidigt imorse gick jag barfota till jobbet och pratade med Thomas. Vi småpratade artigt, sådär som ex gör, om jobbet och livet och hans nya flickvän. Just när jag funderade över om jag skulle gå förbi hemma och hämta ett par strumpor att ha inomhus passerade vi förbi en strand. Morgonsolen glittrade i det lugna havet och nästlad mellan karga bohusländska klippor låg den perfekt lilla sandstranden och väntade. Vi gick ner tillsammans för att ta ett dopp före jobbet. På väg ner mot strandbrynet kände jag sanden mellan tårna, fortfarande morgonsval. Hann börja vada ut försiktigt i vattnet…

Sen ringde väckarklockan. Till och med mindre festligt än vanligt.

Snoozar… och står efter ett snabbt tempusbyte strax därefter och pussas med Anders i hallen hemma i huset där jag växte upp. Doften av högsommar passerar förbi i en bris. Luften vibrerar av värme och löften. Ytterdörren står öppen och jag kan se både löjtnantshjärta och rhododendron som blommar utanför.

Därefter landar en kattunge i huvudet på mig med klorna först.

Har jag nämnt att det snöar ute idag?

Fan vad nice. Ikväll har jag tränat! För första gången på jag minns inte när, och betydligt effektivare än jag tränat… ja, säkert någonsin. Jag brukar ju tjejträna, dvs köra med pyttepyttehantlar och göra 2000 repetitioner. Men nu hade jag med mig min snälla (och vältränade) kollega som styrde upp det hela. När jag skulle tvätta håret efteråt orkade jag knappt upp med armarna till huvudet. Tack Kristoffer!

Hann duscha i tid för att slänga upp det här mycket viktiga och relevanta blogginlägget innan det är dags för…. Project Runway! Woohoo!

Avrundade efteråt med banan och kiwi. Tänkte sluta äta godis också, för skojs skull. Se vad som händer liksom. Kristoffers förslag var att jag skulle börja snusa istället, men jag tror jag ska försöka med frukt och se hur det går.

Imorgon ska vi på spa med jobbet och äta god mat, slappa i bubbelpool i min nya bikini och ta det lugnt och fint. På onsdag blir det träning igen. 

Kristoffer solade efteråt och jag blev ruskigt sugen på en sväng i solariet jag också… men det är fan ingen bra idé för någon med mitt pigment. Så avstå från solariet! säger hudläkaren i mig. Fast det blir ju snyggt förstås. När jag solar får jag fräknar.