Dizzy & matteOch så var man sjuk dårå. Och när jag säger "sjuk" om mig själv så använder jag en lite annan definition än jag skulle göra om mina patienter. En patient som kom in och klagade över de symtom jag har skulle kallas för en gnällspik (ja, inte så att de hör förstås) och skickas hem utan åtgärd, med råd om egenvård (Alvedon mot febern, drick mycket, avsvällande nässpray, etc). Men när det händer mig själv så betyder det att jag är Faktiskt Sjuk På Riktigt. 

Huvudet gör ont, halsen gör ont, öronen gör ont och knastrar (inuti alltså, själva ytterörat har bibehållen konsistens), det känns som att jag har feber… och jag tror att nån viktig del som håller hjärnan still inne i skallen måste ha lossnat, för jag kan svära på att den slår emot insidan av skallbenet varje gång jag rör på huvudet.

Och mina roliga planer för helgen gick om intet. Dessutom missar jag utbildningsdagen som idag handlar om… HUDSJUKDOMAR! Mitt favoritämne, för en gångs skull. Jag brukar sällan hävda att livet är orättvist, men idag är det fanimig det.

Och så har jag inga kanelbullar hemma. Hur ska man kunna bli frisk utan kanelbullar? Jag äter inget annat när jag är sjuk. Jag skulle förstås kunna gå och köpa, om det inte vore för att jag är så trött och febrig, plus att jag inte har kläder på mig. Blääääää. Fråga till publiken: hur mycket måste jag gnälla här för att någon ska förbarma sig över mig och komma hit med kanelbullar? Frysta från affären går fint.