Nu var det visst längesen jag skrev, har någon påpekat för mig. Så jag skriver väl lite då. 

Idag är det sommar i Lycksele. Det är hundra grader varmt och jag vaknade med baksmälla. Kombinationen är suboptimal, men vi är ju i Sverige så man får inte klaga på värmen. Och jag kan ju inte klaga på baksmällan heller, den förtjänade jag. Nå, efter lite mer sömn, mycket vatten och ett par Panodil så var jag redo att möta världen, eller iallafall ta mig ut ur sovrummet.

För att fräscha till mig inför dagen färgade jag utväxten, och medan färgen gjorde sitt jobb passade jag på att testa en ansiktsmask. Den var grön, genomskinlig och luktade inte alls lime och grejer, utan snarast industrial-strength lösningsmedel. Men det coola var att det var en sån där peel-off mask som stelnar och bildar ett lager som man drar av. Och det coola med DET är att när man drar av den kan man låtsas att man är en av ödlorna i V. Roligare än så kan faktiskt inte en ansiktsmask bli. Det ska förresten snart komma en remake på V, vilket jag ser fram emot MASSOR. Lots and lots of massor. Morena Baccarin som ödla - bara det liksom.

 

Och medan jag färgade håret och pillade bort ansiktsmasken såg jag på en freakdokumentär på tv om superfeta människors sexliv. Precis vad som krävdes för att få lite perspektiv på mitt eget liv. Det kanske trots allt inte är så synd om mig bara för att jag är bakis och har skoskavsblåsor på båda fötterna?

 Igår var det grillfest. Mycket trevligt, även om jag inte alls hade velat gå ut på hotellet efteråt men gav efter för påtryckningar. På hotellet fanns en handfull människor varav ganska exakt 0% var attraktiva män. Ja, förutom de jag kom dit med förstås, vilket ju förstås möttes av jubel hos det kvinnliga klientelet.

Jag har ett suddigt minne av att någon sa att det var reggaefest på lördag. Hur fan klär man sig för det? En LSD-fest hade varit enklare, då hade jag kunnat köra min vanliga jag-är-färgblind-men-glad-ändå-estetik (nej, jag är inte färgblind egentligen men det hade varit bekvämt att ha det att skylla på).

Och angående senaste tidens händelser, som föranlett bloggtorkan - Death Cab for Cutie säger det bättre än jag.

Will I have learned so very little
When these bones are old and brittle?
I wait to talk when I should listen
And cloud mistakes with false revisions

All my friends are forward-thinking
Getting hitched and quitting drinking
And I can feel them pulling away
As I’m resigned to stay the same

And you can’t even begin to know
How many times I’ve told myself "I told you so"

I was once a loyal lover
Whose lips did never seek anothers
But now each love’s more like a match
A blinding spark that burns out fast

And they all conclude with the same sentence:
"I’ve never met someone more self-centered
Who thinks that life with a nice girl’s like
Waiting for a bus to work"

And you can’t even begin to know
How many times I’ve told myself "I told you so"
And you can’t even begin to believe
There’s so many bridges engulfed in flames behind me

Och det är allt jag tänker säga om det.