Att salta en mimare

Efter nattens jour känner jag mig lite snuvig och har även nyst ett par gånger. Det rör sig mest sannolikt om svininfluensa. ECMO nästa, med andra ord.

Ikväll är det fest hos Markus. Jag har ett vagt minne av att jag har sagt att jag ska ta det lite lugnt framöver eftersom det blivit en hel del vin under semestern och senaste grillfesten med underläkarna slutade med att jag låg och kräktes i Idas mammas säng, men nu är det alltså fest och jag har en massa uppdämd sprallighet att få utlopp för. För att inte tala om ett par underbara fjortisjeans med silverpaljetter på!

Och en flaska bärvodka i kylen. Recept på godaste drinken ever: is, Znaps Bärvodka (ekologisk, finns på ett Systembolag nära dig), en skvätt Önos hallonsaft, toppa upp med Sprite eller 7-up (light, i mitt fall). Servera jättejättekallt. Fungerar fint som bål, och då ser det såklart fint ut med en näve frysta hallon i. Sist jag drack det här slutade det med att jag låg och kräktes i Idas mammas säng (se ovan), men bålen var god ändå. Man kanske bara inte ska göra den så stark, eller dricka så mycket av den?

Det är sol ute idag, men jag är lite slö efter att ha sovit för mycket, och går därför och såsar inomhus i morgonrock. Mamma ringde för ett par timmar sedan, och undrade varför jag var hemma. "Jobbar inte du idag?". Tio sekunders avgrundsdjup post-semester-tidsnojeångest hann skölja över mig ("men vad är det för dag egentligen? Är det inte lördag? Herregud, skulle jag jobba idag? AAAARRRGGHHHH!!!") tills det framkom att kära mor inte visste att vi bara jobbar kontorstider när det inte är jour, och inte går såna där jobbiga B- och C-turer och helgpass och allt sånt där dumt och jobbigt som syrror och uskor får stå ut med. Det ÄR lördag idag.

Jag undrar om man kan lura med någon som pizzasällskap idag? Jag behöver grunda med något ordentligt före festandet så att jag inte försvinner i dimman så fort. Pizza, anyone?

Tillbaka från en veckotur på västkusten dit jag begav mig i hopp om sol och värme. Efter en veckas regn och molndis är jag nu blekare än någonsin, men har ändå haft en fantastisk tid där. Hann med en hel del, här är ett litet axplock:

Träffa mamma: åkte till Dalsland med mamma och äldsta brorsans två mysgulliga ungar och på vägen åkte vi och hämtade en liten kattunge som mamma köpt. En svanslös manxblandning som numera heter Siri, vilket är stolt inristat på hennes personliga namnbricka som fästs vid ett mucho stylish orange halsband. Liten fashionista-kisse med andra ord. Orange är det nya svart, som ni vet.
Hos mamma var det tavlor, keramik och allehanda kreativ bråte från golv till tak, förberedelser inför stundande utställning. Jag köpte två tavlor till Anki som passat kissarna.

Träffa lillebror: yngsta brodern med åtföljande dotter förärade Sveriges bästa stad med ett besök! Ut från skogen och in i storstaden till lilltjejens stora förtjusning. Efter att ha ignorerat sin lunch stod hon glatt i dörren och spanade ut på södra allégatan och pekade ut alla bussar och spårvagnar. Hennes far (som är spårvagnsförare) berömde ordentligt. 

Träffa Cecilia, Susanna och Silvana: sov över hos Susanna & Silvana nästan hela västkustbesöket, vilket de tog med mycket gott mod med tanke på att de inte direkt fått någon förvarning. Att jag anordnade fest hemma hos Susanna var tydligen också helt okej så länge jag betalade spriten. Sanna vänner står ut med en vad man än gör. 

Bortamatch: Ahem. Hade nog inte tänkt skriva mer om detta än att det var en välbehövlig och trevlig aktivitet med ett duktigt, uthålligt och entusiastiskt hemmalag. Fast jag sträckte vänstra låret, och det gör fortfarande ont när jag går trots att detta utspelades i söndags natt. Men det var det värt. Nu kanske jag kan sluta gnälla om sånt här i åtminstone ett par dagar framöver.

Träffa Anders: Som ju inte alls bor i Göteborg utan bara gästade staden i några dagar, där det hanns med både fest, fjortisdrickande med vin i tandborstglas på hotellrummet, en riktigt bra (AAHAAHAHAHAHAHA!!!) film, och Liseberg!

Träffa pappa: Hade tänkt sova i Onsala åtminstone en natt, men när jag ringde för att kolla närvaron så visade det sig att kära far inte alls var hemma, och på grund av ett missöde med en mobiltelefon i ett par shorts i en tvättmaskin så gick han inte att få tag på. Nödlösningen blev en snabb lunch hemresedagen.

Och nu är jag hemma och dödstrött. Sängen nästa. Jobb imorgon. Katterna välkomnade mig hem med krossade glasljusstakar och en balkongrymning, men lite kurrande så är de förstås förlåtna, som vanligt.

Adios flamingos!