Andra veckan på psykiatrin har börjat. Jag inledde med att försova mig, hann inte duscha, stressade iväg till Ankis katter, stressade vidare till jobbet….

… och kollade min mottagningslista, som innehåller en och endast en patient idag, strax efter två. Tjohej! Men det förstås, jag är ju JOUR, vilket betyder att jag går och bär på en sökare som jag bara har hört pipa en enda gång hittills.

I lördags var det grillfest ute på gården. Bra uppslutning, vi var väl en sisådär 9-10 personer tror jag. Kvällen slutade med att vi var inne hos mig, drack kaffe, klappade katter och lyssnade på musik. Fantastisk kväll! Optimalt grillväder, bra sällskap. Och väldigt kul att vi var hos mig för en gång skull (jag borde städa oftare). Katterna låg och sov hela nästa dag, utmattade av all uppmärksamhet. Precis som matte, som var utmattad av allt vin.

Det finns en underläkarevikarie som jobbar här just nu. Han är söt, lång (quite possibly den längsta människa jag träffat), rolig och trevlig. En sån där person som man inte uppmärksammar direkt, men som bara växer och växer ju mer man tänker på honom. En sån där som doftar så gott att man vill krypa tätt intill. Med underarmar fulla av blonda vackra hårstrån som man vill klappa på (jag undviker här ordet "päls" för riktigt så tätt växer det inte - men nästan). Underläpp som ser ut att smaka gott.

Intresserad av mig? Hah! Knappast.

(om ni hör ett ljud i bakgrunden som låter litegrann som en vådaskjuten säl och litegrann som en älg i brunst, ungefär MMMÖÖÖUUUUUGGGGGH, så är det mitt libido som tutar)