Att salta en mimare

Tillbaka från en veckotur på västkusten dit jag begav mig i hopp om sol och värme. Efter en veckas regn och molndis är jag nu blekare än någonsin, men har ändå haft en fantastisk tid där. Hann med en hel del, här är ett litet axplock:

Träffa mamma: åkte till Dalsland med mamma och äldsta brorsans två mysgulliga ungar och på vägen åkte vi och hämtade en liten kattunge som mamma köpt. En svanslös manxblandning som numera heter Siri, vilket är stolt inristat på hennes personliga namnbricka som fästs vid ett mucho stylish orange halsband. Liten fashionista-kisse med andra ord. Orange är det nya svart, som ni vet.
Hos mamma var det tavlor, keramik och allehanda kreativ bråte från golv till tak, förberedelser inför stundande utställning. Jag köpte två tavlor till Anki som passat kissarna.

Träffa lillebror: yngsta brodern med åtföljande dotter förärade Sveriges bästa stad med ett besök! Ut från skogen och in i storstaden till lilltjejens stora förtjusning. Efter att ha ignorerat sin lunch stod hon glatt i dörren och spanade ut på södra allégatan och pekade ut alla bussar och spårvagnar. Hennes far (som är spårvagnsförare) berömde ordentligt. 

Träffa Cecilia, Susanna och Silvana: sov över hos Susanna & Silvana nästan hela västkustbesöket, vilket de tog med mycket gott mod med tanke på att de inte direkt fått någon förvarning. Att jag anordnade fest hemma hos Susanna var tydligen också helt okej så länge jag betalade spriten. Sanna vänner står ut med en vad man än gör. 

Bortamatch: Ahem. Hade nog inte tänkt skriva mer om detta än att det var en välbehövlig och trevlig aktivitet med ett duktigt, uthålligt och entusiastiskt hemmalag. Fast jag sträckte vänstra låret, och det gör fortfarande ont när jag går trots att detta utspelades i söndags natt. Men det var det värt. Nu kanske jag kan sluta gnälla om sånt här i åtminstone ett par dagar framöver.

Träffa Anders: Som ju inte alls bor i Göteborg utan bara gästade staden i några dagar, där det hanns med både fest, fjortisdrickande med vin i tandborstglas på hotellrummet, en riktigt bra (AAHAAHAHAHAHAHA!!!) film, och Liseberg!

Träffa pappa: Hade tänkt sova i Onsala åtminstone en natt, men när jag ringde för att kolla närvaron så visade det sig att kära far inte alls var hemma, och på grund av ett missöde med en mobiltelefon i ett par shorts i en tvättmaskin så gick han inte att få tag på. Nödlösningen blev en snabb lunch hemresedagen.

Och nu är jag hemma och dödstrött. Sängen nästa. Jobb imorgon. Katterna välkomnade mig hem med krossade glasljusstakar och en balkongrymning, men lite kurrande så är de förstås förlåtna, som vanligt.

Adios flamingos! 

Ikväll går Terminator Salvation på en av Lyckseles två biografer (ja, ni läste rätt, det finns inte mindre än TVÅ ensalongsbiografer här), en av de sista filmerna som går innan biograferna sommarstänger. Jag tyckte att det var ett självklart tillfälle att dra ihop folk och gå och se bio tillsammans, men hittills verkar uppslutningen vara enbart två personer utöver mig själv. Intresset för finkultur bland personalen på det här sjukhuset är chockerande lågt.

Det slutar säkert med att jag tjurigt sitter och ser filmen själv. Och vem ska jag då diskutera den med efteråt?

In other news så kommer Ace tillbaka till lilla staden alldeles snart. Fredag närmare bestämt. Hennes fästman har fått jobb på sjukhuset som ekonom, de har köpt hus och hon ska troligen göra ST här efter avslutad AT. Kul! Ja, inte för att JAG ska stanna här sen (snälla säg att jag inte ska det), men jag blir ju kvar här minst ett år till och då är det nice att ha fint folk omkring sig. 

Jag jourade inatt. Lugn natt, trynet borrades ner i kudden vid ett-tiden och jag rullade ur sängen tre minuter före jourrapporten klockan 8 utan att ha blivit störd en endaste gång. Det är mer sömn än jag brukar få när jag sover hemma! Visst, kvaliteten är ju lite… annorlunda… än hemma, men sängen är skön. Fast jag gick hem och sov lite hemma också, bara för att få sova naken en liten stund. Sova i underkläder är ruskigt obekvämt.

Och jag är visst jour ikväll. Det hade jag ingen aning om, så det kom som en glad jävligt oönskad överraskning vid rapporten imorse (alla visste det utom jag).

Och jag ska jobba med natt-uskan som hatar mig. Jippi!

Mitt i natten, i kulverten under sjukhuset, går en ung kvinnlig underläkare (inte jag) för att dödförklara en patient på sjukhusets rehabiliteringsavdelning. Hörlurar med dödsmetall i båda öronen. "ÄR DET NÅN SOM HAR DÖTT HÄR ELLER?"

Tidigare under kvällen är det lugnt och fint på en av sjukhusets vårdavdelningar, och sköterskorna passar därför på att koppla på telemetriövervakning på sig själva och springer fram och tillbaka i korridoren för att se om de kan trigga igång takykardilarmet.

Summering: bli inte sjuk. Ska man befinna sig på sjukhus är det mycket roligare att vara personal.

(inga patienter kom till skada eller utsattes för medicinsk risk under detta festliga vårddygn. Så lugn, lugn.)

Ikväll: jour hela natten. Imorgon: titta på myskoxar med pappa. Idag: lyssna på musik i nya gröna ipoden.

Dialog från föregående jourdygn:

- Vilken dos skulle han ha av Betapred?

- Tolv idag, och sen sex imorgon…..

-…. fan, den som ändå skulle ha sex imorgon.

Senaste två jourerna har varit riktigt jobbiga. Patienter i en aldrig sinande ström hela dagen, och sen, efter en kort paus vid midnatt, en aldrig sinande ström hela natten också. Stackars kollegan Linda fick inte sova alls, jag sov 3 timmar. Under dagen var det bra och intressanta patienter, på natten kom det lite mer berusade klientelet och välsignade oss med sin närvaro. Jag gillar iofs fulla ungdomar som patientkategori, men ibland kan det bli lite mycket.

Men vilken jour som helst kan bli underbar om man jourar med rätt person, och jag har fått äran att joura med allra bästa Linda för första gången på ganska länge. Så jag är trots allt jäkligt nöjd med min jour.

Inte visste jag att påsk var en högtid som folk helst spenderade på akuten. Jag trodde på sin höjd att vi skulle få in lite ägg-relaterade gallsmärtor, men istället visade sig skärtorsdag vara årets storfest vad gäller buksmärta, bröstsmärta, feber, proppar överallt där man kan få proppar, havererad bostadssituation, inflammerade gallblåsor, blindtarmar och för att riktigt spexa till det - VINTERKRÄKSJUKA!

Nu väntar jag bara på att känna de första symtomen själv. Inkubationstid minst 24 timmar… så jag har typ 6-8 timmar kvar. Och imorgon ska jag jobba igen.

Glad påsk!

Det är en dum idé att gå in till en patient direkt efter att man suttit och försökt bräcka varandra i snuskiga medicinska ordvitsar - speciellt efter att man spånat fram pärlor som paroxysmalt förhudsfladder (extra roligt med tysk brytning) och instabil vagina pectoris. Det kan uppfattas som oseriöst när halva huvudet ramlar av för att mungiporna möts bak i nacken.

Men bortsett från det har vi faktiskt jobbat idag. Intressanta patienter!

Det finns ett omvänt förhållande mellan hur uttråkad man är och sannolikheten att det finns någon online på Facebook att chatta med (eller nån som svarar i telefon, eller är sugen på en utdragen sms-konversation, eller bara råkar gå förbi och knacka på för att snacka lite skit och dricka te).

Idag var livet på akutmottagningen något mer actionfyllt än igår. Självklart hann jag med att chatta, shoppa på nätet och ringa en massa privatsamtal, men det beror dels på att vi var två underläkare och en kandidat, och dels på att jag är sjukt snabb. Jorå, det har sagts mig att jag är rena överljudsplanet när det gäller diktering, inskrivning, remisshantering, patientsamtal och allt annat underläkargöra. Visserligen har det sagts av de två grönaste underläkarna, men en komplimang är en komplimang så jag blev glad ändå. Överläkarna har också varit generösa med beröm senaste tiden, när jag tänker efter. I brist på kramar och tillgivenhet på hemmaplan så kan man ju iaf finna viss tillfredställelse i att vara duktig.

Pratade med min söta bästa underbaraste Cecilia idag. Jag ska förhoppningsvis spendera en helg i maj söderöver, i den stora fina staden, och det datumet jag bestämde lite av en slump sammanfaller med hennes födelsedag - ett sammanträffande jag tänker låtsas som att det var helt planerat från min sida. Ska försöka pressa in mamma, storebror med familj, Cecilia, Susanna och Anna i planeringen en där helgen.. det kan förstås bli lite tajt. Men det fina med att inte vänta ett år med att komma ner och hälsa på är att det faktiskt duger med bara en fika för att bli glad och nöjd, eftersom jag vet att vi förmodligen ses snart igen. Fina underbara kompisarna! (och störda men ändå underbara familjen)

Jag har en punkt i min nacke som, om man kommer åt den, ofelbart får mig att rysa till i hela kroppen på ett ganska behagligt sätt. Just nu kom en av kattungarna åt den genom att lägga sig på soffryggen och luta sig mot min nacke. Efter helgens beslut är det ju osannolikt att nån annan petar på den där punkten på ett bra tag, så det är ju fint att jag har snälla husdjur att gosa med istället.

Inga patienter så långt ögat når. 5 stycken avklarade på förmiddagen, inga alls sedan lunch. Men sätter jag mig här och skriver så lär de väl komma smygande, en efter en. Vi måste få hit några, jag ska skola in en ny kollega och handleda en kandidat, två omöjliga aktiviteter när man saknar patienter. Och att sitta och titta på när jag bloggar, hänger på Facebook och kollar klänningar på nätet är säkert underhållande men föga undervisande.

Men energin har kommit tillbaka nu.

"…. och så har han dessutom tagit Dolcontin, Iktorivil, alkohol och hasch. Har det någon interaktion tror ni?"

Jag vill sova nu.