Att salta en mimare

Det pirrar i kroppen och jag hatar det.
Jag gör allt, allting jag kan för att få bort det. Jag har spelat Negasonic Teenage Warhead i ipoden femhundra gånger, sett hela säsong två av Big Bang Theory, haft filmkväll, bakat, tapetserat, planterat,  lagat mat, klappat katter, raggat på nätet, pratat med vänner, ältat, gnuggat, vridit och vänt.

Men det slutar aldrig. Det fortsätter obönhörligen. Det bränner, svider, klöser och river. Det drar och sliter, kväver och biter. Det dränker hela min värld, tar bort alla färger, sväljer all mening.

Jag hatar det. Det där jag säger att jag inte vill ha, men skulle ta emot med öppna armar om det erbjöds. Det DÄR.

Fan.

Ikväll går Terminator Salvation på en av Lyckseles två biografer (ja, ni läste rätt, det finns inte mindre än TVÅ ensalongsbiografer här), en av de sista filmerna som går innan biograferna sommarstänger. Jag tyckte att det var ett självklart tillfälle att dra ihop folk och gå och se bio tillsammans, men hittills verkar uppslutningen vara enbart två personer utöver mig själv. Intresset för finkultur bland personalen på det här sjukhuset är chockerande lågt.

Det slutar säkert med att jag tjurigt sitter och ser filmen själv. Och vem ska jag då diskutera den med efteråt?

In other news så kommer Ace tillbaka till lilla staden alldeles snart. Fredag närmare bestämt. Hennes fästman har fått jobb på sjukhuset som ekonom, de har köpt hus och hon ska troligen göra ST här efter avslutad AT. Kul! Ja, inte för att JAG ska stanna här sen (snälla säg att jag inte ska det), men jag blir ju kvar här minst ett år till och då är det nice att ha fint folk omkring sig. 

Jag jourade inatt. Lugn natt, trynet borrades ner i kudden vid ett-tiden och jag rullade ur sängen tre minuter före jourrapporten klockan 8 utan att ha blivit störd en endaste gång. Det är mer sömn än jag brukar få när jag sover hemma! Visst, kvaliteten är ju lite… annorlunda… än hemma, men sängen är skön. Fast jag gick hem och sov lite hemma också, bara för att få sova naken en liten stund. Sova i underkläder är ruskigt obekvämt.

Nu har jag sett Hellboy II, och borde skriva lyriskt om hur mycket jag älskade den visuella stilen i filmen, kanske med en liten avstickare om hur jag egentligen inte har mycket till övers för steampunk men hur den funkade finfint här osv.

Istället tänkte jag ta tillfället i akt att berätta något som ingen vill veta, nämligen om en av de märkligare av mina många fetischer: gälar och simhud. Abe Sapien, blårandig, gigantiska ögon, gälar, tunn fin hud mellan fingrarna…. *aaaah*

Jag har haft privilegiet att vila ögonen på många attraktiva män senaste tiden (inte minst den charmige Bek) och ändå är snubben på bilden ovanför något av det sexigaste jag sett på länge.

Och folk säger att jag är kräsen! Tsk.